びよいんで行った!

oktober 15, 2009 at 11:31 f m | In Uncategorized | Leave a Comment
Tags: , , , , , , , ,

Idag när jag hade ringt och bokat tid på Toni & Guy i Harajuku och letat som en tok efter stället och till slut kommit fram, möttes jag av leenden, som vanligt i Japan. Likaså när jag satt där i stolen blev jag omhändertagen på ett sätt som inte har motsvarighet i Sverige. Även om det är hennes roll som frisör, Emi hette hon, så blev det en kompisrelation där under den stunden. Hon kunde engelska (och japanska! Sant!) så jag kunde få fram min idé om frisyren, tack och lov. Emellanåt fick jag massage och en varm handduk för att tvätta ansiktet (?!).

Emi klippte till mitt hår till den frisyr jag ville ha. Plötsligt var det klart och jag fick ta emot en massa kort, fler leenden och fler kort. Hon är nu min frisör, den som jag är ämnad att rekommendera åt andra (japp! Fick kort för detta) och den som från och med nu kommer alltid att klippa mig. Med ny frisyr, mjuka axlar och huvud och glatt humör lämnade jag dem, och Emi följde med ut för att, enligt den japanska kulturen, stå och buga långt ner och inte lämna blicken förrän jag är ur synvinkel.

Hela weekenden

augusti 18, 2009 at 3:07 e m | In Uncategorized | 4 Comments
Tags: , , , , , , , , , ,

Fredag: Obon började på fredag och det innebär att många japaner är lediga och åker till tempel för att be till sina förfädrer (ja, det stavas så egentligen). Jag och mina rumskompisar åkte till Tokyos största tempel, Meiji Jingu Mae, som ligger i Yoyogiparken. Väl utanför Harajuku Station på Yamanoteline så går man bara igenom den jättestora toriporten (gå igenom den vänstra sidan så att du inte krockar genom andarna!) och väl igenom den har man kommit till en annan värld, enligt shintoismen. Här är det tjock skock och tyst. Känslan av förvåning att världen största stad omringar parken gör att man egentligen känner sig långt utanför metropolen…

Väl framme vid templet så kastar jag ett mynt, klappar två gånger, bugar två gånger och ber till mina

förfädrer (okronologisk ordning).

Sedan går vi bort genom Takeshita dori i Harajuku och till ett okonomiyaki-ställe som har ”all you can eat” för 1990 yen för killar & 1750 yen för kvinnor och då får man kalasa på okonomiyaki i hela två timmar! Det är hur gott som helst! Man beställer in en ingrediens såsom rice cake eller något annat och får in det tillsammans med kål, smet och kryddor. Detta ska sedan mosas ihop till en perfekt smet och denna steker man sedan på den enorma plattan som är inbyggd i bordet. När den är klar smetar man på HP-sås, torkat fiskkött, kryddor och majonäs! Voila, färdigt! Jättegott!

Innan man skulle betala skulle man ha ätit upp allting för annars tar de ut en avgift för resterna (?!) så jag hällde ner en ofärdig bunke med ingredienser i en påse och smugglade iväg den för att steka den hemma istället…

Efter detta drog vi iväg till ett purikuraställe (som ligger alldeles i början av Takeshita Dori i Harajuku) och för första gången klev in i en av de många automaterna. De är otroligt stora och bra belysta. Skinande rena och vita därinne! Och sedan skedde ALLTING i ett snabbt tempo: när pengarna väl var inne så skulle man snabbt bestämma antalet bilder, bakgrundsbilder och sedan togs alla bilder omedelbart efter varandra och sedan direkt till den andra delen där de tryckkänsliga skärmarna satt för att rita! Detta var också under tidsbegränsning så man måste vara snabb! Man kunde rita, välja bilder att placera på fotot och skriva. När man var klar fick man sedan vänta onödigt länge på att bilderna skulle skrivas ut (man kan också skicka till sin mobil om man så vill).

Lördag:

Onsen!

Onsen säger jag bara! Mitt första onsenbesök och det var i Tokaido i Tokyos förorter. Behöver inte säga så mycket men det var naturligt, gult vatten på cirka 45 grader, rätt så hett men man vande sig. Och ”ispoolen” var på – och detta uppfattades som iskallt – 20 grader! I Sverige skulle jag bli hypad om jag hörde att sjövattnet låg på den temperaturen! Men inne på onsenet blev det plötsligt 25 graders skillnad ungefär och då var det inte lika skönt… De hade olika jacuzziställen med jättesköna jetstrålar! Utomhus fanns det flera onsenbad och jag hade det så skönt att jag somnade på ett ställe och den kvällen hade jag en massiv bränna på ryggen… Detta onsenbesök kostade bara 1200 yen. Om jag kommer göra det igen? Javisst, flera gånger!

Kvällen spenderades utanför Tokyo där vi upplevde Hanabi än en gång:

Söndag:

Kamakura

Alltså detta ställe är egentligen inte Japan. Och jag gillade det! Det bara osade Floriga, Hawaii eller något liknande, och med en vacker strand med varmt havsvatten kunde det bara bli hur bra som helst! Vi började med att gå till ett tempel som låg en bit upp på ett litet berg så man hade en fin utsikt över Kamakura. Vädret var perfekt med blå himmel så vi drog till stranden och badade en liten stund. Behöver jag nämna att sanden var så gott som fläckfri fast det var packat med japaner?

Mot eftermiddagen åt vi middag på ett jättemysigt matställe med utsikt över hela stranden i solnedgången. Jag beställde in en tacomacka som gjorde succé hos mig, såväl som den enorma Chocobana Special Shakey! Åh, då var jag tjock! Men det kostade också 2000 yen sammanlagt, billigt dock i jämförelse med vad motsvarande ställe skulle ha i Sverige.

Haha, denna ser så rolig ut med de små människorna!

Haha, denna ser så rolig ut med de små människorna!

I solnedgången gick vi till Daibutsu och såg en av världens största och äldsta Buddhastatyer, 13,4 meter hög! Den är från 1200-talet och har klarat flertalet tsunamis (!), jordbävningar (!!) och miljontalsbesökare (!!!). Man kan alltså gå upp inuti buddhan för en utsikt från hans rygg (hahaha!), och en gång i tiden kunde man se ut från hans halvslutna ögon. Stället var otroligt lugnt och vackert, där skulle jag kunna ha suttit i timmar och bara njutit av livet med buddha som inspiration.

Kvällen spenderas på stranden där eldshower och japaner med fyrverkerier. Även fast detta var en söndag så fanns det flera klubbar som PÅ stranden körde fullt ös, och alla ungdomar skötte sig, inga flaskor eller slagsmål på stranden överhuvudtaget! Stämningen var jättemysig och det var svårt att tro att Tokyo downtown är endast 50 minuter bort från Kamakura…


161 dagar: studiestart i Tokyo

januari 28, 2009 at 7:14 e m | In Uncategorized | Leave a Comment
Tags: , , , , , , , , , ,

En station ifrån Shinjuku Skyscraper District!

 

Ok, nu är det alltså bara 161 dagar kvar innan jag börjar med mina språkstudier i Tokyo. Den första juli klockan 09:00 sitter jag i en skyskrapa, i KAI Japanese Language School i Shin-Okubo, Shinjuku , och har min första lektion.

Certificate of Eligibility. INTE jag på bilden

 

Just nu har jag skickat in alla papper och blivit antagen (jippie!). Det enda som fattas är CSN:s studiemedelsbeviljan som skolan behöver i slutet av januari. Men, för att göra allting mycket mer spännande måste jag läsa in 30 poäng på min nuvarande journalistutbildning, vilket de senare ändrade till 37,5 poäng vilket jag inte skulle hinna alls. Jag har ringt och krånglat med CSN och jag har pratat med Blueberry Språkresebyrå och mailat skolan. Allt. Nu verkar allting ha ordnat sig med att KAI, otroligt nog (de är väldigt strikta där), har gjort ett undantag med mig och låter sig väntas till senast 20:e mars tills jag har fått CSN:s lapp.Tack och lov! Annars hade jag fått vara där i tre månader på turistvisum vilket hade försvårat en hel del med abonnemang, jobb etc.

Typisk lägenhetsritning

 

Har du skaffat boende nu? Hur gör man?

Nej, det skaffar man sent i processen. KAI kan hjälpa mig om jag vill, men jag har en känsla att de kommer ta en långt bort från skolan så att det blir billigt för mig. Jag vill ju ha i Shibuya, Shinjuku, Harajuku, Ginza eller kanske Akihabara. Vanligast är att man skaffar boende i en studentkorridor via antingen Oakhouse eller Sakura Guesthouse. Detta fixas tidigast en månad i förväg (!), ibland går två månader men det är alltså först till kvarn som gäller. Inget kösystem här inte!

 

Fördelen med studentkorridor är:

  • Billigt
  • Centralt 
  • Socialt (party!)
  • Färdigmöblerat
  • Ingen deposit key, ingen borgenär
  • Japaner som grannar (ibland)
  • Gratis internet
  • Gratis el
  • Gratis värme
  • Utlänningar (!) (Kan nog vara skönt att få festa/vara med några som kan tala engelska)

 

Nackdel:

  • Amerikaner och fransmän som helt enkelt kulturkrockar med oss svenskar (vad jag har hört från flera)
  • Delat kök
  • Få toaletter på många inneboende
  • Få duschutrymmen på många inneboende
  • Liiiitet rum (vi talar cirka sju kvadrat här!)
  • Stökigt?
  • Ljudligt?
  • Låg integritet? (Kom ihåg att vi svenskar är det folk som behöver mest psykisk och fysisk egentid och rum, i hela världen!)

 

Jag ska köpa en ny stor reseväska, köpa Nikon D90, kontakta några tidningar och höra av intresset för frilansuppdrag och ha en på-återseende fest med vänner.

Och cirka tre veckor innan skolstart betalar CSN ut kursavgiftslånet och jag kan några dagar innan avfärd åka till japanska ambassaden och hämta ut mitt Certificate of Eligibility, mitt studentvisum. Sedan är jag så nära en japan jag kan bli och sitter på ett flygplan på väg långt bort mot Soluppgångens land!

 

___

Så vad väntar nu? Ja, nu blir det pluggande av kanji-tecken, lära mig mer om grammatik, mer ord och kana-tecken måste sitta flytande. Min kompis vän som är där nu och studerar berättar att det är hårda läxor. 

Så här berättar hon om hennes vardag på KAI:

 

”Mina nya lärare är helt okej, men de två är varandras totala motsatser. Ookubo (en äldre herre) är lite småsöt och ler glatt hela dagarna, har lite kvicka och blyga gester och står mest i hörnet och iakttar våra försök till okej japanska. Och fnissar.
Min andra lärare, Kadse (kvinna i 30-40 års åldern), är så jävla genki. Hon är helt… otrolig. Hon tar liksom upp hela rummet, skrattar så sanslöst högt och gör gester man aldrig trodde man skulle få se av en lärare. Frågar högt och glatt om vi har pojk- och flickvänner, om vi duschar innan en dejt (?) och varför jag inte åt lunch idag. Skum, men med energi som ett hundrapack Snickers.”

 

”Jag kan ju börja med att berätta för alla villiga åhörare att skolan började förra veckan. Byta klassrum, byta lärare, byta stolar, byta böcker, byta upplägg och byta klasskamrater. Omställning är det minsta man kan säga. Men nu är jag ingen nybörjare längre, det måste man gilla. De första dagarna var jag i konstant psykologisk koma, vägrade ta in ny information om någonting och var för det mesta bara butter. Efter världens roligaste jullov vill man ju inte bara få ett abrupt slut för att återigen börja traska till skolan med väska på 10 kilo, och där sitta flera timmar i epilepsiframkallande ljus och skriva Kanji fel. Men som en räddning kom Kim in i bilden och vi fnissar mest hela dagarna, antingen åt Kadse’s konstiga förklaringar med enorma gester eller åt våra egna språkbrister. För det är väl det man gör mest, fel. Som halvt nybörjare såhär har jag ju gjort oändliga misstag fram tills där jag är nu, ett exempel var när min lärare frågade mig vad jag gjorde i morse och jag svarade väldigt sakligt att jag drack min TV.” 

Vill du läsa mer om hennes äventyr kan du klicka här.

Mode i Japan

januari 26, 2009 at 10:03 e m | In Uncategorized | Leave a Comment
Tags: , , , , , , , ,

 

Självklart är japanskt mode stort, även utomlands. Mode i Japan brukar skölja över i resten av världen och då är redan den modestilen ute i Japan. Tokyo är modestanden som är ute med det allra senaste och det kan koncentreras till 5 områden i Tokyo: Shibuya, Ginza, Harajuku, Omotesando och Daikanyama.

Harajuku är stället för ungdomar som gillar att klä ut sig i speciella kläder och stilen kallas ”cosplay”

 

Ginza är en utav de dyraste gator som finns i världen och givetvis så trängs exklusiva butiker här längs gatan och modet är haute couture.

 

Shibuya är också ett ungdomsställe där man köper moderna kläder i byggnaden 109 som är väldigt känt och ligger alldeles vid den berömda Shibuya Crossing. Visste du att namnet 109 kommer från företaget Tokyu? 10=to 9=kyu. Tokyu Hands ligger ett stenkast från 109 i Shibuya.

 

Här har du en bra sida med mer info om fashion in Tokyo! 

Blogga med WordPress.com. | Theme: Pool by Borja Fernandez.
Entries and comments feeds.