Hahahahahaha!

Alltså vilken häftig dag detta har blivit!

JAG som har de senaste dagarna hållit på och drygat min omgivning med att tala amerikansk japanska (ni vet den hemskt dryga dialekten som helt sågar japanska språket!).

OCH TROR NI INTE ATT PÅ AUDITIONEN BEHÖVDE DE EXAKT EN PERSON SOM SKULLE LÄSA EN JAPANSK TEXT INNANTILL PÅ AMERIKANSK JAPANSKA!

Haha, helt otroligt! Jag klarade av det galant faktiskt!

För att prata med tydligt om vad jag har varit med om idag så kan vi börja från början:

Det började i skolan där plötsligt två av mina agenturer började peppra mig med samtal om jobb, och det skedde under lektion så jag fick springa fram och tillbaka men jag har en förståelig lärare som skrattar åt det. Ena agenturen sade att ett stort världsberömt japanskt spelföretag ville ha med mig på en agentur för ett nytt krigsspel som typ är det mest kända datorkrigsspelet, ungefär. Så jag sade förstås ja!
Och det skulle se några timmar senare så det gällde att göra sig i ordning snabbt när jag kom hem och strunta i att mitt hår såg ut som jag hade råkat ut för tyfonen (vilket jag iofs också hade) och ta mig till Roppongi Station för att möta upp min agent. Väl där vid den utgång vi ska mötas på ser jag en utlänning som sitter på gatan (?!) och en polisbil dyker upp med fyra (!!!) polismän som snabbt omringar honom och pepprar honom med frågor om vad han gör där, vem han väntar på, vad för jobb han har etc. Som tur är dyker vår gemensamma agent upp och hon talar med polismännen.

Senare berättar hon att kändisar säger ofta att de köper droger av utlänningar i Roppongi som bland annat Noriko – som nu har blivit åtalad för drogbruk och innehav. (Hon är hårt följd av media här för att: hon var jättekänd i hela Asien med sina låtar och skådespelarroller. Sedan i somras när hennes man blev arresterad för droginnehav flydde hon med sin dotter och var på rymmen i flera dagar [enligt åklagaren flydde hon och var borta i flera dagar för att få bort drogerna ur kroppen) innan hon lämnade in sig till polisen]). Vad fult att de skuller på utlänningar sådär… De borde skylla på yakuzan, fast ingen vågar väl det…

Hur som helst!
På auditionen sedan gäller det att vara arg och på för jag skulle ut i krig! Tre och tre får vi få gå in i ett liiiitet rum där fleeeera japaner sitter, och förstås granskar en hårt, och tar hand om en. Vi får typ SÄPO/SWAT-outfits på oss (satt jättebra på mig!) och skulle sedan agera mot en japan (får inte säga exakt tyvärr, det är därför jag är lite grumlig med detaljerna ;_; ), allt medan detta filmades och spelades upp live i en TV som de alla (typ tio stycken) tittade noggrannt och bad om förbättringar.

Tänk dig att du står ensam med fyra starka lampor riktade mot dig, en kamera och tio japaner som tittar på dig, hur skulle du känna dig?

Sedan gick jag iväg med min agent med en känsla av att det gick bra idag. Hon berättade att jag borde få fler jobb, man tackar!

Så, det var livet i Tokyo en helt vanlig tisdag.

Hahahahahaha!

Alltså vilken häftig dag detta har blivit!

JAG som har de senaste dagarna hållit på och drygat min omgivning med att tala amerikansk japanska (ni vet den hemskt dryga dialekten som helt sågar japanska språket!).

OCH TROR NI INTE ATT PÅ AUDITIONEN BEHÖVDE DE EXAKT EN PERSON SOM SKULLE LÄSA EN JAPANSK TEXT INNANTILL PÅ AMERIKANSK JAPANSKA!

Haha, helt otroligt! Jag klarade av det galant faktiskt!

För att prata med tydligt om vad jag har varit med om idag så kan vi börja från början:

Det började i skolan där plötsligt två av mina agenturer började peppra mig med samtal om jobb, och det skedde under lektion så jag fick springa fram och tillbaka men jag har en förståelig lärare som skrattar åt det. Ena agenturen sade att ett stort världsberömt japanskt spelföretag ville ha med mig på en agentur för ett nytt krigsspel som typ är det mest kända datorkrigsspelet, ungefär. Så jag sade förstås ja!
Och det skulle se några timmar senare så det gällde att göra sig i ordning snabbt när jag kom hem och strunta i att mitt hår såg ut som jag hade råkat ut för tyfonen (vilket jag iofs också hade) och ta mig till Roppongi Station för att möta upp min agent. Väl där vid den utgång vi ska mötas på ser jag en utlänning som sitter på gatan (?!) och en polisbil dyker upp med fyra (!!!) polismän som snabbt omringar honom och pepprar honom med frågor om vad han gör där, vem han väntar på, vad för jobb han har etc. Som tur är dyker vår gemensamma agent upp och hon talar med polismännen.

Senare berättar hon att kändisar säger ofta att de köper droger av utlänningar i Roppongi som bland annat Noriko – som nu har blivit åtalad för drogbruk och innehav. (Hon är hårt följd av media här för att: hon var jättekänd i hela Asien med sina låtar och skådespelarroller. Sedan i somras när hennes man blev arresterad för droginnehav flydde hon med sin dotter och var på rymmen i flera dagar [enligt åklagaren flydde hon och var borta i flera dagar för att få bort drogerna ur kroppen) innan hon lämnade in sig till polisen]). Vad fult att de skuller på utlänningar sådär… De borde skylla på yakuzan, fast ingen vågar väl det…

Hur som helst!
På auditionen sedan gäller det att vara arg och på för jag skulle ut i krig! Tre och tre får vi få gå in i ett liiiitet rum där fleeeera japaner sitter, och förstås granskar en hårt, och tar hand om en. Vi får typ SÄPO/SWAT-outfits på oss (satt jättebra på mig!) och skulle sedan agera mot en japan (får inte säga exakt tyvärr, det är därför jag är lite grumlig med detaljerna ;_; ), allt medan detta filmades och spelades upp live i en TV som de alla (typ tio stycken) tittade noggrannt och bad om förbättringar.

Tänk dig att du står ensam med fyra starka lampor riktade mot dig, en kamera och tio japaner som tittar på dig, hur skulle du känna dig?

Sedan gick jag iväg med min agent med en känsla av att det gick bra idag. Hon berättade att jag borde få fler jobb, man tackar!

Så, det var livet i Tokyo en helt vanlig tisdag.