KAI

juli 9, 2009 at 3:33 e m | In Uncategorized | Leave a Comment
Tags: , , ,

Skolan jag läser på just nu i Shin-Okubo består av hälften svenskar, verkar det som. Var som helst i byggnaden står det svenskar, eller koreaner. Ibland kan man nästan tro att man står på inne på ett kontor i Sverige någonstans. Skolan är jättemysig och trång, man får ta det lugnt för man kan slå i huvudet där man minst anar det. Killtoaletten är så trång att man måste öppna en dörr för att komma igenom toalettdörren, ungefär.

Lärarna är jättesnälla och otroligt engagerade i våra framsteg! De ler konstant, tappar aldrig tålamodet och skojar friskt med oss, allt detta gör att man känner sig otroligt välkommen, ja nästan lite bortskämd! Hela personalen hälsar en ohayou gozaimasu varje morgon med ett säkert leende. Klassrummen är små men bra, då vi alla sitter i ett U och byter platser då och då. Och koreanerna är sjukt bra, förstås. Och deras namn är lika svåra att skilja åt…

Nej, nu är det dags att lägga sig i staden som aldrig sover. Skolan börjar 09:00 imorgon, prick! Skönt att det bara tar 17 minuter dit för mig…

Mata ashita ne!

Imorgon är det första skoldagen

juni 29, 2009 at 3:43 e m | In Uncategorized | 2 Comments
Tags: , ,

Ooh, imorgon är det första dagen på KAI Nihongo School! Eeee! Hjälp. Åkte dit idag för att hitta stället. Undra hur många svenskar det kommer att vara där…? Och det kommer bli lite märkligt för egentligen vore det bäst om det var så få som möjligt så att man inte talar svenska hela tiden liksom. Men vi får se. Inte har jag då sett någon blogga om att de ska också studera där…

Vi har Orientation Day imorgon så det blir en hel del att ta in imorgon.

CoE och besök på Japanska ambassaden

juni 15, 2009 at 3:19 e m | In Uncategorized | Leave a Comment
Tags: , , , ,

Ja, då var jag förbi språkresebyrån för sista gången, och hämtade upp mitt Certificate of Eligibility. Förutom den fick jag även med mitt schema, Permission of Admission (vilket är ett bevis att jag har kommit in och betalat) och en lapp där Saito Megumi skriver att hon ser fram emot att träffas, kul! Sedan for jag iväg till Japanska ambassaden i Diplomatstaden. Japanska ambassaden ligger för övrigt mitt emot SVT. Hur som helst så var det någon speciell dag för att den japanska flaggan, nisshouki eller hinomaru, svajade i topp och flera diplomatbilar stod parkerade och flera ”viktiga” japaner gick in i ambassaden. Och så jag då.

För att få komma in var jag tvungen att stänga av mobilen (!?). Sedan gick man in i en separat del. Alltså, jag måste först och främst säga att hela upplevelsen inom staketen på ambassaden var lite creeeeeepy… Kändes som om man hade ögon i nacken hela tiden, och det hade jag nog också.

Det var tomt där jag väntade, men sedan helt plötsligt kom en japansk tant som pratade bra svenska och jag lämnade in allt. Hon berättade att många svenskar verkar välja Sakura Guesthouse och KAI och var noggrann med att påpeka att jag kunde prata med dem ”men inte umgås för mycket med dem”, hahaha! Även en svensk kille som kanske var 25 jobbade där, kände igen han gjorde jag också… Men vet inte varifrån! Han pratade länge om visumprocessen, alienregistration och re-entry permit och ochochoch, ja en hel del.

Det ”färdiga” visumet hämtar jag ut på måndag eller tisdag nästa vecka.

Snart är jag i Tokyo: 39 dagar kvar!!!

maj 15, 2009 at 12:34 f m | In Uncategorized | 2 Comments
Tags: , , , , , , , , , , , , ,

 

Det känns fortfarande mestadels overkligt att jag kommer att spendera min vardag, mitt liv, i världens största metropol: TOKYO!!! Liksom är det sant?! Att flytta till Tokyo för att studera språket är något jag har tänkt sedan 2005. Sedan dess har jag tagit studenten från medieprogrammet i Gävle och flyttat till Stockholm för att studera till journalist. I september fick jag hem en massa papper från språkresebyrån och mellan den tiden och nu har jag haft en jävla liv med CSN, Stockholms Universitet, språkresebyrån, KAI Japanese Language School och Stockholms Läns Vård för att för att få möjligheten att studera japanska.

Jag är en journaliststudent som avbryter studierna för att åka till Tokyo och lära mig japanska. Jag som har blivit utvald bland tusentals sökande att skriva antagningsprovet till Journalistisk Produktion på JMK, den bästa journalistutbildningen i Sverige.

Men nej, jag ska till Tokyo. Målet att bli journalist har jag haft sedan jag var tio år och skrev referat av artiklar. Men yrket är flexibelt och jag har många möjligheter att göra karriär utomlands. Så därför gör jag detta.

Och nu sitter jag här och väntar på studentvisumet. Det har varit en lång väg, men fasiken vad det har varit värt det.

All den väntan jag har haft på Tokyo och Japan har förstås byggt upp en stor förväntan på landet. Därför bestämde jag mig för att åka till Tokyo i februari 2008 för att uppleva staden jag älskar så. Åtta dagar senare sitter jag på flyget hem och förstår att Tokyo är den stad jag är menad att spendera min vardag i, vare sig det är ett år eller ett liv. Allting i staden hade tagit en bit av mitt hjärta: från den söta hotellvärdinnan, de gulliga melodierna vid tunnelbanestationerna till Shinjukus skyskrapor.

Jag har också läst på om allt negativt om landet, så att jag är förberedd på det också. Sedan vet jag hur jag själv blir vid stora omställningar: precis som alla andra gånger jag har åkt utomlands själv kommer jag vakna upp den dagen och känna en stark känsla av ”varför gör jag detta? Är det värt det? Åh, varför ska jag vara så tokig och åka så långt?”. Jag vet att jag kommer komma fram till Tokyo och älska staden än en gång. Sedan kommer det gå cirka 2-4 veckor och ångesten över att ha lämnat familj, vänner och rutin bakom sig kommer stå sig stark en morgon. Jag vet att jag kommer ifrågasätta mitt val och min framtid, och jag kommer störa mig på trängseln, det eviga blippandet och blinkandet överallt och känna mig isolerad i ett samhälle där 99,9 % är japaner som dessutom inte talar engelska och har en kultur som skiljer sig från den egna.

Sedan när denna reaktion är över kommer glädjen över att vara i Tokyo med en massa nya utländska vänner, infinna sig och jag kommer vilja stanna där för evigt. Där bland skinande skyskrapor och höga betongväggar, noggrant skötta trädgårdar och blixtsnabba t-banevagnar.

I staden Tokyo i Japan. Det som kändes overkligt för några månader tidigare är då mer verkligt än något annat jag upplevt.

En tanke från 2005 som blev verklighet.

Snart är den verkligheten här.

På G inför flytten till Tokyo

april 5, 2009 at 9:51 e m | In Uncategorized | Leave a Comment
Tags: , , , ,

Ok, så nu är det alltså 79 dagar kvar innan jag flyttar till Tokyo. Detta är avklarat:

  • Lägenhet färdig för uppsägning.
  • CSN-bevilja för studiemedel klar
  • Alla papper inskickade
  • Intagen på KAI Japanese Language School
  • klar för studentvisum
  • Flygbiljett bokad!

Ska fixas:

  • packningslista
  • reseväska
  • boende
  • avresefest
  • Kunna läsa & skriva hiragana/katakana hyperflytande!
  • Köpa Nikon D90/D80

Det har varit asjobbigt med att få ihop högskolepoäng för CSN:s beviljan för studiemedel. Ena gången sade de till mig att 30 poäng krävdes, andra gången 37,5. Men nu har KAI gjort en kompromiss med mig och fixade mitt studentvisum i sista stund. Mitt inkom runt 20:e mars, deadline var egentligen i slutet av januari (!). Denna historia är aslång att berätta men om någon behöver lite info och tips så hojta till så kan jag förklara. Det gäller dig som studerar på universitet/högskola och ska söka CSN:s studiemedel…

 

Så vad gör jag nu då? Jo, jag väntar och väntar. Räknar ner dagar och läser svenska bloggar från Tokyo. ”Vandrar runt” i mina framtida ‘hoods i Google Street View, youtube:ar KAI och Tokyo och börjar förbereda mig mentalt för att lämna Sverige. Förbereder vänner och familj för flytten och svarar om och om igen på samma frågor (När flyttar du? Hur länge ska du vara där? Vad ska du studera? Oj, är inte det svårt? Ska du åka själv?! Är inte det läskigt? Var ska du bo? etc)

Ja, detta år, 2009, är det år som jag är mer i Japan än Sverige, alltså är jag turist här nu. Så jag har turistat runt lite för att ”ha gjort Sverige” så att jag har allt det avklarat inför flytten. Japaniserar mig lite genom att frottera med japaner på japanska ambassadens evenemang, och yrar runt i japanska butiker i Sthlm. Ställer mig om för förändringar som kommer; tidsskillnaden, försäkring, tandvård, ja allt det där som hört till vardagen men som kommer bli annorlunda i Tokyo.

Som tur är har jag jag både svenska och japanska vänner i Tokyo som hjälper mig.

 

Dessutom har jag börjat med kanji. Jag vill bli klar med så många som möjligt nu. 

 

Jag har bestämt mig för att blogga så mycket som möjligt när jag är i Tokyo. Detta för att sedan kunna titta tillbaka i bloggen och minnas roliga saker. Dessutom har man ”nya ögon” under första tiden i Japan och då gäller det att passa på att skriva ner allt som man uppfattar som helt tokigt innan man själv har undermedvetet sjunkit in i den japanska atmosfären av tokigheter. 

Därför hoppas jag att jag har ett bra internet där. Jag har hört att MSN och FTP blockeras av Sakura Guesthouses! Dåligt! Och kan jag inte ladda ner kommer jag att bli mycket handikappad och irriterad… 

Med min iPhone kommer jag få mycket nytta. Jag upptäckte nyligen att jag slipper köpa ett elektronisk lexikon med platta för att jag hittade ett program där jag kan rita in ett kanji-tecken och få beskrivningen och massa annat. Så slipper jag lägga ut cirka 30 000 yen på ett e-lexikon!

 

Jag tänker på Tokyo varje dag och funderar vad jag gör om ett år… Vad jag tänker då jag minns denna dag i Lilla Sverige. Jag undrar vad som kommer hända!

161 dagar: studiestart i Tokyo

januari 28, 2009 at 7:14 e m | In Uncategorized | Leave a Comment
Tags: , , , , , , , , , ,

En station ifrån Shinjuku Skyscraper District!

 

Ok, nu är det alltså bara 161 dagar kvar innan jag börjar med mina språkstudier i Tokyo. Den första juli klockan 09:00 sitter jag i en skyskrapa, i KAI Japanese Language School i Shin-Okubo, Shinjuku , och har min första lektion.

Certificate of Eligibility. INTE jag på bilden

 

Just nu har jag skickat in alla papper och blivit antagen (jippie!). Det enda som fattas är CSN:s studiemedelsbeviljan som skolan behöver i slutet av januari. Men, för att göra allting mycket mer spännande måste jag läsa in 30 poäng på min nuvarande journalistutbildning, vilket de senare ändrade till 37,5 poäng vilket jag inte skulle hinna alls. Jag har ringt och krånglat med CSN och jag har pratat med Blueberry Språkresebyrå och mailat skolan. Allt. Nu verkar allting ha ordnat sig med att KAI, otroligt nog (de är väldigt strikta där), har gjort ett undantag med mig och låter sig väntas till senast 20:e mars tills jag har fått CSN:s lapp.Tack och lov! Annars hade jag fått vara där i tre månader på turistvisum vilket hade försvårat en hel del med abonnemang, jobb etc.

Typisk lägenhetsritning

 

Har du skaffat boende nu? Hur gör man?

Nej, det skaffar man sent i processen. KAI kan hjälpa mig om jag vill, men jag har en känsla att de kommer ta en långt bort från skolan så att det blir billigt för mig. Jag vill ju ha i Shibuya, Shinjuku, Harajuku, Ginza eller kanske Akihabara. Vanligast är att man skaffar boende i en studentkorridor via antingen Oakhouse eller Sakura Guesthouse. Detta fixas tidigast en månad i förväg (!), ibland går två månader men det är alltså först till kvarn som gäller. Inget kösystem här inte!

 

Fördelen med studentkorridor är:

  • Billigt
  • Centralt 
  • Socialt (party!)
  • Färdigmöblerat
  • Ingen deposit key, ingen borgenär
  • Japaner som grannar (ibland)
  • Gratis internet
  • Gratis el
  • Gratis värme
  • Utlänningar (!) (Kan nog vara skönt att få festa/vara med några som kan tala engelska)

 

Nackdel:

  • Amerikaner och fransmän som helt enkelt kulturkrockar med oss svenskar (vad jag har hört från flera)
  • Delat kök
  • Få toaletter på många inneboende
  • Få duschutrymmen på många inneboende
  • Liiiitet rum (vi talar cirka sju kvadrat här!)
  • Stökigt?
  • Ljudligt?
  • Låg integritet? (Kom ihåg att vi svenskar är det folk som behöver mest psykisk och fysisk egentid och rum, i hela världen!)

 

Jag ska köpa en ny stor reseväska, köpa Nikon D90, kontakta några tidningar och höra av intresset för frilansuppdrag och ha en på-återseende fest med vänner.

Och cirka tre veckor innan skolstart betalar CSN ut kursavgiftslånet och jag kan några dagar innan avfärd åka till japanska ambassaden och hämta ut mitt Certificate of Eligibility, mitt studentvisum. Sedan är jag så nära en japan jag kan bli och sitter på ett flygplan på väg långt bort mot Soluppgångens land!

 

___

Så vad väntar nu? Ja, nu blir det pluggande av kanji-tecken, lära mig mer om grammatik, mer ord och kana-tecken måste sitta flytande. Min kompis vän som är där nu och studerar berättar att det är hårda läxor. 

Så här berättar hon om hennes vardag på KAI:

 

”Mina nya lärare är helt okej, men de två är varandras totala motsatser. Ookubo (en äldre herre) är lite småsöt och ler glatt hela dagarna, har lite kvicka och blyga gester och står mest i hörnet och iakttar våra försök till okej japanska. Och fnissar.
Min andra lärare, Kadse (kvinna i 30-40 års åldern), är så jävla genki. Hon är helt… otrolig. Hon tar liksom upp hela rummet, skrattar så sanslöst högt och gör gester man aldrig trodde man skulle få se av en lärare. Frågar högt och glatt om vi har pojk- och flickvänner, om vi duschar innan en dejt (?) och varför jag inte åt lunch idag. Skum, men med energi som ett hundrapack Snickers.”

 

”Jag kan ju börja med att berätta för alla villiga åhörare att skolan började förra veckan. Byta klassrum, byta lärare, byta stolar, byta böcker, byta upplägg och byta klasskamrater. Omställning är det minsta man kan säga. Men nu är jag ingen nybörjare längre, det måste man gilla. De första dagarna var jag i konstant psykologisk koma, vägrade ta in ny information om någonting och var för det mesta bara butter. Efter världens roligaste jullov vill man ju inte bara få ett abrupt slut för att återigen börja traska till skolan med väska på 10 kilo, och där sitta flera timmar i epilepsiframkallande ljus och skriva Kanji fel. Men som en räddning kom Kim in i bilden och vi fnissar mest hela dagarna, antingen åt Kadse’s konstiga förklaringar med enorma gester eller åt våra egna språkbrister. För det är väl det man gör mest, fel. Som halvt nybörjare såhär har jag ju gjort oändliga misstag fram tills där jag är nu, ett exempel var när min lärare frågade mig vad jag gjorde i morse och jag svarade väldigt sakligt att jag drack min TV.” 

Vill du läsa mer om hennes äventyr kan du klicka här.

Blogga med WordPress.com. | Theme: Pool by Borja Fernandez.
Entries and comments feeds.