Japan

Igår hände mycket. Jag vaknade och fick ett mail från en japanska som ville luncha med mig men idag skulle jag ut med en annan till ungdomliga Shimokitazawa och さんぽをする　och 昼ご飯をたべる。Området var mysigt på sätt och vis för det var lugnt, men hade ändå många butiker. Dessutom ligger det bara tio minuter från Shinjuku, två stationer bort. Här vill många ungdomar bo därför att det är lite billigare men ändå centralt. Vi åt ramen och fikade på ett café med tapioka (en dryck med typ gelebollar som man tuggar – gott faktiskt!)

När vi kom tillbaka till Shinjuku letade vi efter min cykel, men att ställa den längs Yasukuni Dori innebär att man hittar den inte, för att det finns alldeles för många cyklar som liknar min (att köpa en grå streetcykel gör det inte lättare att hitta den). Då jag fick ta en tunnelbanestation hem för att hinna byta om på en röd kvart till partykläder och iväg till Ikebukuro för att festa med amerikaner, australiensare, svenskar, japaner och koreaner. Klasskamrater, vänner. Vi började med att gå till en izakaya där allting kostar 300 yen (billigt!!!) där vi hade en reservation för att vi var 13 pers. Så vi beställde in allt möjligt och åt till exempel friterade lotusskivor som var otroligt gott! Beställde in en slags Honey Drink som var mycket god. Fast mest öl för ölen är så god här!

Japanerna i sällskapet blev sådär gulligt och typiskt japanskt röda om kinderna och koreanerna blev röda på hela kroppen! Magen, ryggen, armarna, allt! Mycket konstigt! Jag kom överens med tre japaner om att vi ska leka nästa vecka. Så när alla var tillräckligt salonsberusade beslöt vi oss för att åka till Shinjuku för lite karaoke. Då hade några redan stuckit, vilket var bra för karaokerummen är små och trånga, men mysiga! Fast, jäklar vad koreanerna är duktiga på karaoke! Jeeez! Alltså det var flawless, även när de sjöng på engelska (och de kan annars INTE tala engelska överhuvudtaget). Jag kan inte säga att jag är sådär jätteduktig på att sjunga, men jag gjorde det ändå för att det är så kul! Michael Jackson och några japanska låtar sjöngs. Men jag väntar på den dagen när jag ska sjunga enka: Urami Bushi av Meiko Kaiji. Förresten på karaoke är det nomihoudai som gäller, allt för enbart 2650 yen för sex timmar!

Karaoke

Det fanns två trådlösa mikrofoner, en grymt tjock mastodontbok med sånger eller så använde man en pekskärmsmaskin som man sökte låtar, artister, genrer och annat på antingen engelska, japanska, romaji, eller hiragana. På TV:n spelades random videoklipp. Japanska låtar spelades med kanji och hiragana = mycket svårt att läsa. Dryck beställdes in via en telefon.

Klockan sex var det över för det var stängningsdags. Då gick koreanerna och jag och letade efter min cykel och de fann den! De är så grymt schysta!

Sov hemma hur länge som helst och åkte sedan till Shibuya för att umgås.