Ichigaya Station

augusti 6, 2009 kl. 3:09 e m | Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar
Etiketter: , , , ,

Detta inlägg sitter jag och skriver på ett Starbucks ovanpå Ichigaya Station, en cykelresa från mitt hem, och nära kejserliga palatset. Utsikten härifrån är jättebra (se föregående inlägg med bild), och jag hade turen att den bästa sittplasten vid glashörnet blev ledigt precis när jag satte mig. Det var som gjort att jag skulle sätta mig precis här, precis idag och skriva precis om det jag skriver nu.
It wasn’t luck who brought me here, it was fate.

Så,
livet fortsätter som det numera gör här: med ett leende varje dag. Hjälp, vad bortskämd jag är här nu. Eller är det jag som fortfarande sätter standarden för långt, för livet här är ju så mycket mer intressant än i Sverige. Genom att tänka tillbaka på det som jag en gång hade, det jag en gång i tiden tog för givet gör att jag känner en stark känsla av lycka och framgång: jag har faktiskt tagit mig ända hit on my own! Alla spår som har lett mig hit är nu bakom mig! Äntligen.

På vardagarna läser jag japanska, vilket just nu är en sommarkurs där vi får lära oss mest fraser som egentligen är för lätta för mig… På eftermiddagarna är jag antingen uppbokad med Reiko och hjälper henne med översättning, är på någon agentur, ute på ett café och skriver, gymmar ute intill kejserliga palatset eller upptäcker Tokyo (vilket oftast slutar med en bakelse från ett bageri då bagerier här är så otroligt billiga). Jag ser till att uppleva så mycket som möjligt, för att känna att jag inte har gjort något av dagen här är att ha slösat bort på en värdefull tid. På något vis är dagarna här så mycket mer värdefulla än i Sverige.

Och på tal om att vara bortskämd; här finns verkligen världens bästa service ö v e r a l l t. Oftast packas allting ner i påsar åt en. och om det regnar och butiken har papperspåsar, ja då plastas papperskassen in. Allting är rent här för det ska vara så (likaså i shintoism). De bockas och bugas överallt och man välkomnas med ett irrasshaimase överallt. Leende överallt och en form av “tack” som överstiger svenska språkets möjlighet för artighet. Här vill jag egentligen slänga in en blick om “japanernas mask” men det kräver en caféstund bara för det ämnet.

Och på tal om butiker måste jag säga att Japan är myntens hemland, ungefär. Här finns det 1 yen mynt!!! De är värda ungefär 0,074 kronor. Oj, vad mycket. Jag känner verkligen att jag behöver 1 yen mynt i min plånbok liksom. Eller inte. SÅ billigt är det inte. Det billigaste jag har sett här är kaffemaskinen på skolan som kostar 30 yen. Därför är min plånbok här otroligt tjock, vilket eskalerade i en situation inne på en livsmedelsbutik:
väl framme vid kassan öppnar (notera ordvalet; den är så späckad med mynt att jag måste öppna den) jag plånboken varvid kassörskan utbrister “Waaaaa!” och roffar åt sig min plånbok och öser ner alla mynt i en låda och plockar fram 750 yen. Eh, hon behövde egentligen inte göra detta men jag tackar för att hon ville ta sig an alla mynten vilket de INTE skulle göra i Sverige med glädje.

En gång stod jag inne i Daison i Harajuku och råkade vända upp och ner på plånboken så cirka 50 mynt spred sig över golvet. Det var inte kul, men det var en japanska som var snäll och hjälpte till.
Men hur som helst så vet jag inte vad jag ska göra med alla 1 yen mynt än. För just nu tar jag emot alla 1 yen-mynt, men spenderar dem inte överhuvudtaget…

Kommentera »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: