Audition

september 25, 2009 kl. 12:36 e m | Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Tillbaka till min arbetsplats, lugna hörna och inspirationsutsikt: Starbucks. Här där jag alltid kan få inspiration och en indirekt motivation att göra mitt bästa Bästa. Allt för 580 yen.

Idag sitter jag ute under ett parasoll med en blinkande vending machine framför mig och en skola framför mig. Det är en ikebanaskola där kvinnor i medelåldern sitter och viker och trimmar blommor intill perfektion. Ikebana är en konstart att arrangera blommor och ska bara betraktas från en vinkel.  Blommor klipps och fästes i en spikmatta. Resultatet är snyggt och i västerländska ögon väldigt okonventionella.

Annars så har jag det mysigt i skolan. Tänk att vi snart har lärt oss hundra kanjis! 100 kanjis! Det är imponerande hur lätt och fort det har gått! Snart börjar det närma sig för det första examensprovet som kommer vara i tre dagar: tal, läsförståelse och skrivförståelse.

Sen kan jag berätta att det speciella igår var att jag var på en audition igår till en TV-reklam som ska spelas in i Kyoto. Så här skrev jag direkt efteråt:

Haha, hjälp vad jag är med om bisarra saker! Idag har jag varit på en audition för en reklamfilm för ett företag som jag ser jämt nere i tunnelbanan. Jag trodde att det skulle vara en fotografering, och började misstänka annat när jag såg ett manus istället… Så jag kastades in i ett rum med japanska gubbar och tanter som granskade en hårt. Det var så fascinerande coolt. När jag satt därinne började jag småskratta för mig själv när jag insåg i vilken situation jag hade hamnat i… Helt bisarr. Jag gjorde faktiskt inte bort mig alls framför kameran, även fast man hade pressen på sig, inte ett dugg nervös. Ni som har sett Lost In Translation kan föreställa er hur det var där (scenen med Suntory!)

Så jag hade en god känsla i magen av prestation, men idag fick jag svar att jag inte fick jobbet. Faktum var att ingen fick jobbet (!). Picky japaner… Men nästa gång ska jag golva dem! Sedan fick jag två jobberbjudanden till idag så jag ska komma ikapp dem…!

I skolan gick vi med studentvisum till en buss där vi fick röntga våra lungor. Det hela var som en dagistripp då japanerna är så himla servicetrogna. Det krävdes två tanter som skulle stämpla nummer och datum, två och två japaner som pekade (på en HELT UPPENBAR väg)var vi skulle gå; två av dem pekade två meter bort (!!!) UTIFALL vi inte skulle se vart vi skulle gå…

Kommentera »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: