Japan

Japan

Från Wikipedia

Hoppa till: navigering, sök

För andra betydelser, se Japan (olika betydelser).
日本国   

Nihonkoku/Nipponkoku

Japans flagga
Japans statsvapen
(Flagga) (Statsvapen)
Nationellt valspråk: Staden Yokohama
Nationalsång: Kimi Ga Yo
Japans läge
Huvudstad Tokyo prefektur (de facto)    

35,67° N, 139,75° E
Största stad Tokyo
Officiellt språk japanska
Statsskick   

Kejsare

Premiärminister

konstitutionell monarki   

Akihito

Taro Aso

Självständighet   

 • Deklarerad

 • Erkänd

från USA   

1947

1952

Yta   

 • Totalt

 • Vatten

377 923 km² (60:e)   

0,8 %

Folkmängd   

 • Totalt

 • Befolkningstäthet

127 770 000 (10:e)   

342,6 inv/km² (20:e)

BNP (PPP)   

 • Totalt 2006

 • Per capita

$4 155 548 miljoner (4:e)   

$32 529

Valuta japansk yen (¥) (JPY)
Tidszon UTC + 9
Topografi   

 • Högsta punkt 

 • Största sjö

 • Längsta flod

Fuji-san   

3 776 m ö.h.

Biwasjön

670 km²

Shinanogawa

367 km

Nationaldag 23 december
Landskod JP, JPN
Landsnummer +81
 

Japan (日本, Nihon eller i bland Nippon, officiellt 日本国, Nihon-koku eller Nippon-koku) är en konstitutionell monarki (kejsardöme) i Östasien, bestående av en arkipelag i Stilla havet, belägen öster om det eurasiska fastlandet. De fyra största öarna är Honshu med den största staden och landets de facto-huvudstad Tokyo, Hokkaido där bland annat staden Sapporo ligger, Kyushu och Shikoku. Väster om den japanska arkipelagen ligger det Japanska havet och söderut det Östkinesiska havet. På fastlandssidan, på andra sidan Japanska havet, ligger Ryssland, Kina, Nordkorea och Sydkorea.

Med sina 127,77 miljoner invånare[1] på en yta av 377 923 km²[2] är Japan ett av de mest tätbefolkade länderna i världen. Befolkningstätheten är 342,6 inv/km²[1]. 75 procent av landets yta är obeboelig med branta berg, djupa raviner och skogar.

Innehåll

[redigera] Landets namn

Ordet Japan är en exonym, på japanska heter landet ”Nihon” eller ”Nippon” (日本), officiellt Nihonkoku eller Nipponkoku (日本国), ”Landet Japan”. Teckensammansättningen, som ordagrant betyder ”solens ursprung”, eller som det vanligen tolkas tillsammans med tecknet för land, ”Soluppgångens (land)”, härstammar från det väster om Japan belägna Kina. Tidigare hade flera namn förekommit.

Det tidiga (700-tal) namnet Yamato (大和 eller 倭) går tillbaka på ett mycket gammalt (300-tal) namn kineserna använde om japanerna, ”wa” (倭). Wa var ursprungligen en pejorativ term, ”dvärg”, men kom senare att skrivas med tecknet för en mer positiv homonym, idag på kinesiska vanligen uttalad ”hé” (和), och kom så att användas i Japan först om området kring dagens Nara och senare (under Naraperioden) om landet självt tillsammans med tecknet för ”stor” (大).

Marco Polo använde i sin bok namnet Cipangu, som troligtvis återger det dåtida (1200-tal) kinesiska uttalet av 日本國, ”landet Cipang”, på mandarin eller wudialekten. Att det kinesiska uttalet fick genomslag i västvärlden berodde på Ostindiehandeln med Kina. Portugisiska sjöfarare i början av 1500-talet var de första av dessa köpmän som rapporterade tillbaka till Europa om landets existens efter expeditioner till Malaysia och Sydkina.

I Japan var Nippon det vanligaste uttalet fram till andra världskrigets slut, då Nihon började användas allt mer i offentliga sammanhang. Detta bottnade i att Nippon upplevdes som att det lät för hårt och påminde om kriget och den statliga propagandans tal om ”Dainippon” (Storjapan). Nippon används dock fortfarande i många officiella sammanhang, på frimärken, allmänt av människor som växte upp innan kriget och vid internationella sportsevenemang som exempelvis i hejaramsan Gambatte Nippon, ”Heja Japan”. Det finns även andra användningstillfällen.

Längre tillbaka i tiden (före 1500-talet) användes även uttalet nifon (にふぉん). [källa behövs]

Historia

Detta avsnitt är en sammanfattning av Japans historia

Japan har troligtvis varit bebott sedan drygt 500 000 år tillbaka. De tidigast daterade kvarlämningarna (verktyg gjorda av sten) härstammar från kring 12 000 f.Kr., och ungefär från den tiden räknar man att Japans yngre stenålder, ofta benämnd med det japanska namnet Jomon, inleddes.

Mycket lite är känt om Japans förhistoriska förflutna men 11 februari 660 f.Kr. räknas traditionellt som den dag då det japanska kejsardömet grundades. Detta enligt de två japanska delvis historiska, men mestadels mytologiska krönikor som skrevs i 700-talets början, Nihonshoki och Kojiki. Historiker tror dock att den förste Japanske kejsaren var Ojin, som tros kan ha varit verksam under första hälften av 400-talet, även om det råder stor osäkerhet kring hans levnadsår. Japan har sedan dess traditionellt styrts av en kejsare med mandat från de gudar som skapade Japan, fram tills 1945, även om den verklige regenten inte alltid tillhört kejsarhuset (ex. shogun).

Under den japanska medeltiden, som den period som inleddes 1185 efter att Minamoto-klanen installerat sin ledare Yorimoto som shogun i Kamakura kallas, växte en stark krigarklass fram, samurajerna. Dessa skulle komma att få en stor betydelse i Japans historia. Med start i Ōninkriget (1467) påbörjades en nästan 150 år lång period av inbördeskrig mellan feodalherrar, så kallade daimyo, och splittring. Perioden kallas Sengoku (戦國), ”de krigande provinserna”.

I slutet av 1500-talet ledde Oda Nobunaga landet mot en unifiering men efter att han blev mördad av en av sina egna generaler år 1582 etablerade Toyotomi Hideyoshi sig som efterföljare och lyckades så småningom konsolidera resten av Japans daimyo. När Hideyoshi utan att ha utsett en efterföljare dog i 1598 återuppstod inbördeskriget men så småningom framträdde Tokugawa Ieyasu, en daimyo från Mikawa, som återförenare av Japan i och med grundadet av Tokugawashogunatet, som också var startskottet på Japans Edoperiod.

Under Edoperioden slöt sig Japan nästan helt från omvärlden, efter decennier av stort kulturellt utbyte med Korea och Kina.

Efter att den amerikanske kommendörkaptenen Perry 1853 tvingat Japan att öppna sig för handel med utlandet moderniserades Japan i en anmärkningsvärd hastighet. Meijirestaurationen, döpt efter kejsare Meiji (född Mutsuhito), räddade Japan från att utsättas från samma öde som Kina, som blivit utsuget av europeiska och nordamerikanska makter.

    

Japan år 1910

Från slutet av 1800-talet och fram till 1945 utvecklades Japan från ett litet isolerat land på Stilla havets rand till det mäktigaste riket i Östasien. Under andra världskriget allierade sig Japan med axelmakterna Tyskland och Italien och förde ett aggressivt och framfångsrikt expansionskrig i Asien med stora landvinster och många miljoner döda som följd. På grund av denna expansiva strategi inledde USA en handelsblockad mot landet, vilket orsakade en landsomspännande oljebrist. Kejsaren befann sig i ett dödläge som skulle leda till svåra påfrestningar oavsett hur han gjorde. Genom ransoneringar och andra oljebesparande åtgärder klarade sig landet trots allt relativt bra, men flottan som var något av Japans stolthet under den här tiden, var beroende av oljan och kejsaren såg sig tvungen att göra någonting. Han bestämde sig för en överraskningsattack mot den amerikanska flottbasen Pearl Harbor, för att i ett slag söka krossa den amerikanska stillahavsflottan och därmed kunna vinna en snabb seger. Först såg det ut som att strategin lyckats, men med tiden blev det allt mer tydligt att man väckt ”en sovande jätte”, och sakta blev japanerna tillbakatryckta, och förlorade ö efter ö. Amerikanerna blev skrämda av de japanska soldaternas kampvilja och höga moral, och istället för att genomföra en invasion av den japanska arkipelagen, som skulle ha blivit allt för kostsam, ville president Truman, som nyligen blivit tillsatt, pröva sitt hemliga vapen. Ett halvår senare, i augusti 1945, kapitulerade så den japanske kejsaren efter att de allierade med USA i spetsen fällt de första och enda atombomber som någonsin använts i krig över städerna Nagasaki och Hiroshima. (Se vidare Japan under andra världskriget.)

Geografi

Fördjupning: Japans geografi
    

Fuji

Japan är beläget vid Stilla havets västra kust och består av fyra större öar, samt omkring 3600 andra mindre öar. Nordligaste delen består av ön Hokkaido och den sydligaste utposten är Ryukyuöarna (däribland Okinawa). Japans läge och terräng har uppkommit av dess läge mellan de tektoniska plattorna Stillahavsplattan och den eurasiska plattan. Detta har bidragit till att Japans yta är ca. 73% täckt av berg varav ett flertal är aktiva eller inaktiva vulkaner, däribland det högsta berget Fuji (3776 m).

Naturkatastrofer

Den seismiska aktiviteten är hög och lågintensiva jordbävningar förekommer i princip hela landet, upp mot 1500 om året. Utöver det drabbas Japan ofta av tyfoner och även tsunamivågor.

Flora och fauna

Förhistoria

Japan har under tidigare geologiska tidsåldrar haft landförbindelse med både nuvarande Ryssland och Korea. Förbindelsen mellan Japan och Korea bröts inte förrän den senaste istiden. Både djur och växter är därför till relativt stor andel endemiska arter med släktingar på den asiatiska kontinenten. Som exempel kan nämnas att stora trädslag såsom gran, tall, björk, viden, al, bok, ek och poppel finns representerade med olika arter. En del av dessa som till exempel blåskatan (Cyanopica cyanus) har tidigare haft en vid utbredning i Asien men trängdes efterhand ut i sina randområden av klimatförändringarna och finns idag i Europa (i blåskatans fall endast på Iberiska halvön) och östra Asien.[3]

Historia

Europas tidigaste kontakter med Japan var mycket restriktiv från japanernas sida. Under sent 1600-tal bedrev Nederländerna en viss handel med Japan, men de nederländska köpmännen hölls isolerade på ön Deshima i Nagasakis hamn. Lite var därför känt om både den japanska kulturen och naturen i västerlandet under denna tid. Bland de västerlänningar som småningom kom att sprida kunskapen om Japans flora, märks Linnés lärjunge Carl Peter Thunberg. Han tjänstgjorde som läkare vid den nederländska ambassaden på den slutna ön i Nagasaki, och kunde trots starkt begränsad rörlighet, under förevändningen att samla in medicinalväxter, utforska den japanska floran. Resultatet publicerades i hans berömda standardverk, Flora Japonica, som beskriver och namnger cirka 800 arter. Hans efterlämnade samlingar visar att 500 av dem var tidigare okända arter.[4]

Till de träd som väckte uppmärksamhet i västerlandet var det i Japan viktiga timmerträdet Sugi, Cryptomeria, som upptäckes av Cunningham i början av 1700-talet och blev snart på modet i europeiska trädgårdar.[4]

Skogen

Trots landets höga befolkningstäthet och höga efterfrågan på mark täcker skogen i Japan 2/3 av landets yta. Detta beror på att dessa skogar växer i bergstrakter av sådan topografi att risodling och bebyggelse i någon större omfattning inte kan bli aktuell, bergen är helt enkelt för branta. Skogen är också en värdefull råvara för byggnationer, särskilt av den traditionella japanska stilen med mycket trä, och har följaktligen brukats ganska omfattande genom hela landets historia. Idag bedrivs skogsbruk på 90% av skogsarealen. Den återstående tiondelen är troligtvis av avgörande betydelse för att binda upp vattenflöden vid de ihärdiga regnen och därmed undvika översvämningar i de lägre delarna av landet. Det är förstås inte så ädla skäl som omtanke för andra områden som hindrat en vidare exploatering, utan främst den bristande lönsamheten i att bedriva skogsbruk i dessa otillgängliga trakter. För att möta konsumtionen importerar Japan istället mycket timmer, främst från Sydostasien och då särskilt från Indonesien och Malaysia.[5]

Det finns återplanteringsprogram för skogen och den återplanteras främst med barrträd. Det viktigaste virkesträdet är som nämnts Sugi, Cryptomeria japonica, som behöver god vattentillgång för att växa snabbt.[4] Det är dock främst statliga skogar som återplanteras vilket gör att en stor andel av skogen är självsådd, ganska blandad, lövskog. De privatägda markerna är uppdelade mellan ett stort antal små skogsägare, vilket också bidrar till att skogsbruket blir mindre effektivt. Utmärkande för de japanska skogarna i jämförelse med de svenska är den stora variationen med många olika trädarter.[3][5]

De japanska skogsområdena omfattar subtropisk skog, tempererad skog och barrskog, där den senare finns i de högst belägna och nordligaste trakterna medan de subtropiska finns i lågläntare delar i söder.[5]

I de täta lövskogarna är marken alltid skuggad så snart löven slagit ut på träden, markvegetationen består därför mest av tidiga vårblommor som sippor och skuggtåligare växter som vissa ormbunkar och pioner. Till dessa skuggväxande växter hör också ett helt släkte kallaväxter, Arisaema. Dessa anses mycket vackra och har på grund av sin skönhet skövlats i stor omfattning och de är idag akut hotade. I de subtropiska skogarna, som är ständigt gröna finns även klätterväxter, t ex lianer som kan växa sig lika höga som träden och breda ut sig i krontaket.[5]

För de flesta japaner är dock allemansrätten något man har ganska litet av. Den svenska allemansrätten är långt borta; privata skogar, som utgör huvuddelen av skogsarealen är totalt förbjudet område. Även skogsområden som inte är avlysta av den anledningen är okända för gemene man, då de omsusas av mycken mystik och sägner om att man kan bli kamikakushi (kvarhållen av andliga väsen) i skogarnas mörker. Som en följd av detta, saknar japanska skogar därför till största delen stigar. En annan sak är att den ofta höga och frodliga växtligheten också gör skogarna betydligt mer tätbevuxna och mörka än sina svenska motsvarigheter. Detta gäller också skogarna i de norra och mellersta delarna av landet, den förhållandevis ”nordiska” artsammansättningen till trots. Friluftslivet företes i första hand i anslutning till vattendrag och på senare år har det blivit allt populärare att vandra sig upp i bergen, både till fots på sommaren och på skidor på vintern.

Trädgårdar har växter med iögonenfallande blommor inte en lika framträdande roll, det handlar mer om form och trädväxter. Detta ställs på sin spets i bonsai, där man odlar små långsamväxande träd av vanliga skogssorter som tall och en i krukor och vårdas pretentiöst under lång tid för att växa på ett vackert sätt. Och så finns förstås Körsbär själva sinnebilden för det blomstrande Japan som numer främst finns odlade i varianter som är framtagna med tanke på sina fina blommor snarare än frukterna. Det är en stor folkfest att betrakta den korta körsbärsblomningen, människor vallfärdar i mängder till de vackraste planteringarna under blomningen det är allmän folkfest och ses som vårens ankomst. Det finns dock kvar en del körsbär i skogarna och även den vilda körsbärsträden skall vara en stor fägring för ögat.[3]

Den japanska jättesalamandern, Andrias japonicus, är världens största groddjur och kan bli bortåt 1,5 m lång och väga runt 20 kg. Den har tillsammans med sina två andra familjemedlemmar egenheten att sakna gälar. Den är nattaktiv och lever uteslutande i syrerika strömmande vatten, där den tar upp vattnets syre direkt genom huden. Den kan bli upp mot 60 år gammal och köttet anses som en delikatess. Jakt och miljögifter har lett till att arten nu tyvärr är utrotningshotad.[3]

Ett av de däggdjur man ser oftast i Japan är vesslor. Tyvärr är det för de flesta oftast vid vägkanten man ser dem, de är vanliga trafikoffer.

Ett annat vanligt djur i de japanska skogarna är mårdhunden (Nyctereutes procyonoides), som finns över hela landet. Den är ett hunddjur, men äter trots det mest växter och insekter och är nattaktiv, den ses alltså sällan dagtid. I norra delarna av landet går den i ide över vintern.[3] Stammen har gått tillbaka något på grund av att den trängs undan av civilisationen och drabbas av rabies.[6]

Seroven (Kamoshika, lat. Nemorhaedus crispus), är ett getliknande djur som lever i skogarna på bergssluttningar på 1 500 till 2 500 m höjd. Den var tidigare hotad av okontrollerad jakt, men är i dag fredad och anses inte längre vara hotad, trots att arten är endemisk i Japan. Den för en ganska diskret tillvaro, är främst framme och äter under gryning och skymning. Däremellan håller den sig dold i bergen och då helst i grottor. Serover har ett mycket gott luktsinne och en lika god hörsel, de ger ifrån sig högljudda varningsljud när de upptäcker någon fara.[7]

En annan av Japans kända karaktärsarter är den karismatiska och omtyckta japanska makaken (Macaca fuscata). Det är världens nordligast levande apa och finns över hela Japan undantaget Hokkaido. Den håller till i skogarna från kusten och upp i bergen till 1 500 meters höjd och har tjock päls för att klara det kalla klimatet. Det är en uppfinningsrik apa som utvecklat olika födkrokar och äter växter, insekter, alger och havsdjur. Den har blivit mycket studerad för sitt komplicerade sociala beteende. Mest känd har den blivit för att den på vissa håll söker sig till varma källor för ett varmt bad.[3]

De subtropiska skogarna i de södra delarna av landet visar upp den största artrikedomen även av djur, däribland flygekorrar, flygande hundar och dugonger.[3]

Fåglar

Fågellivet är relativt artrikt med c:a 600 arter, varav 18 är endemiska.[8] Blakistones fiskuggla (Ketupa blakistoni) är en udda fågel som spelat en lite större roll för ainufolket, den var nämligen helig för dem. Det är en uggla som specialiserat sig på fisk och kräftor, fisken slås i vattnet från luften och kräftorna tas genom att den vadar runt på grunt vatten. De japanska tranorna (Grus japonensis) vördas även av andra japaner. Båda dessa fåglar är idag mycket ovanliga och hotade av utrotning i Japan, fiskugglan av miljöföroreningar och tranan av att de sumpmarker där de häckar dikas ut för jordbruk eller bebyggelse. Ingen av dessa arter är endemisk, men läget för dem är kritiskt.[3]

Mejiron, Zosterope japonicus, är en karaktärsfågel i det japanska landskapet. Det är en liten sångare som lever främst i bergen under sommaren men ses framför allt under vintern när den kommer ner till låglänta trakter och är en flitig gäst på de japanska fågelborden. Den lever på en blandad föda av insekter, bär, frukter och nektar.[9] Det är vanligt att man sätter ut mat på fågelbord i Japan, den föda som föredras av flest arter är frukt.

Jakt

Det är vanligt med jakt på vilda djur i de japanska skogarna, även om flera av de tidigare vanliga jaktbytena som Seroven, räv och fasan numera är helt eller delvis fredade. Mårdhunden jagas dock fortfarande för pälsens skull, cirka 70 000 djur nedläggs årligen.[6] Vildsvinet är också ett vanligt jaktbyte.

Valjakt

Japan har världen över gjort sig känt för att idogt idka valfångst, trots internationella protester och förbudet från 1986[källa behövs] . Flera av de stora valarna som lever i de grundare delarna av haven runt Japan är nära utrotning, någonting som inte ses som ett problem i Japan. Tvärtom har man, sedan de stora valarna minskat i antal, övergått till att jaga val ute på djupare vatten, bortanför de japanska kusterna. Att valarna blir alltmer sällsynta ses däremot som ett problem i väst. Miljöorganisationen Greenpeace hävdar att Japan köper andra länders röster i valfångstfrågan. Greenpeace har skrivit till Sveriges regering, och bett dem att offentligt ifrågasätta Japans påstådda rösthandel, samt att åtaga sig att gå emot Japans rösthandel tillsammans med andra länder som är motståndare till valjakt.

Japan har även utöver detta, skapat sig ett dåligt rykte genom att inte säga sig värna om utrotningshotade djurarter, och då i synnerhet djurarter utanför de egna gränserna. Japan är världens största importör av mysk, olika sköldpaddsprodukter, elfenben (till hankos) och är även en stor importör av alligator– och varanskinn.[3]

Demografi

Huvudartikel: Japans demografi

Japans befolkning är både etniskt och lingvistiskt mycket homogen (se japaner), men det finns ett antal etniska minoriteter i landet. De två historiska etniska minoriteterna är ryukyuaner i Okinawa-prefekturen (Ryukyu-öarna) i söder samt ainuHokkaido i norr. Den ryukyuanska befolkningen uppgår till ungefär 1,5 miljoner, men ainu-befolkningen är svårare att beräkna då många med ainu-bakgrund döljer, alternativt inte är medvetna om sitt ursprung (bland annat på grund av assimilering); antalet har uppskattats till allt mellan 20 000 och en miljon. Dessutom finns det en distinkt koreansk minoritet som uppskattas till en dryg miljon. Under 1990-talet arbetskraftsinvandrade även en del sydamerikaner (främst brasilianer av japanskt ursprung), av vilka 250 000 fortfarande bor kvar i Japan. I övrigt finns en kinesisk och en filippinsk minoritet på ungefär en halv miljon var. Övriga folkgrupper uppgår sammanlagt till cirka 240 000 personer.

Politik

Fördjupning: Politik i Japan

Japan har ett demokratiskt statsskick som bygger på en konstitution som antogs 1947. Kejsaren är statsöverhuvud för Japan men har ingen makt i praktiken. I stället är högsta beslutande organ Japans parlament med 732 medlemmar, vilka är uppdelade i två kamrar, första kammaren och andra kammaren. På japanska kallas parlamentet 国会 kokkai, vilket betyder nationalförsamling. Japans parlament är, precis som Japans lagar och författning, skapade efter tysk modell. På engelska kallas parlamentet för diet, även om diet, från medeltidslatinets dietas, bara är ett annat namn för en beslutande församling.

Parlamentarikerna väljs in till bägge kamrarna genom allmänna val. Ämbetsperioden skiljer sig dock: Fyra år för andra kammaren och 6 år för första kammaren. Från kokkai väljs sedan en premiärminister baserat på det parti som fick flest röster. Formellt sett blir han uttagen av kejsaren men detta är endast en symbolisk handling.

Åldern för rösträtt i Japan är 20 år. Men eftersom man i Japan börjar räkna en persons ålder från 1 år och uppåt, istället för att som vi börja från 0 och uppåt så motsvarar det en åldersgräns på 19 år. Dessutom räknas inte myndighetsåldern utifrån ens födelsedag, utan vid en viss dag på året blir alla som fötts 19 år tidigare myndiga. Japan har hållit en konservativ profil under de senaste decennierna och för tillfället har Liberaldemokratiska partiet tillsammans med Nya komeito majoritet i bägge parlamentskamrarna. Liberaldemokratiska partiet har, med undantag av valet 1993, haft regeringsmakten sedan 1955.

Det politiska livet i Japan är extremt mansdominerat – i första kammaren finns exempelvis 446 män men endast 34 kvinnor. Kvinnlig rösträtt infördes först 1947.

Administrativ indelning

    

Japan

Japans administrativa indelning är ganska komplicerad men den huvudsakliga uppdelningen är att hela landet är uppdelat i de administrativa enheterna to (都), fu (府), ken (県), do (道), tillsammans benämns de todōfuken (都道府県). De brukar benämnas prefekturer. Indelning och statistik om prefekturerna finns i artikeln Japans prefekturer.

Prefekturerna är uppdelade i samhällen av olika slag: shi (市), chō / machi (町, olika läsningar av samma tecken) och mura / son (村, d.o.). Shi är städer medan de andra är mindre samhällen. Flera chō / machi och mura / son samlas ihop i distrikt (gun, 郡) som har mindre administrativ betydelse.

Ekonomi

Detta avsnitt är en sammanfattning av Japans ekonomi

Japan är världens nominellt största ekonomi efter USA, men världens tredje största ekonomi om man räknar PPP, då också efter Kina. Japans ekonomiska situation är i dagsläget relativt svag men dock stabil. Man har ännu inte återhämtat sig från den ekonomiska kollapsen inom bank- och byggsfären i början av 1990-talet. Landet försöker öka de utländska investeringarna och förenkla byråkratin för att få fart på tillväxten. De japanska storföretagen visar goda vinster medan de små- och medelstora fortfarande har problem. Köpkraften hos konsumenterna är stark men japanerna har visat sig vara ovilliga att börja handla eftersom det fortfarande finns en stor oro inför ett nytt ras.

Japan är starkt beroende av import för sin råvarutillförsel. Landet importerar stora mängder olja och naturgas ifrån Persiska viken och är även den största uppköparen av kol ifrån Australien. Japan producerar dessutom bara 40 % av livsmedlen inom landet, resten importeras.

Näringsliv

Industrin i Japan ses som att vara en av världens effektivaste och som givit mest vinst. Exemplen på framgångsrika företag är många inom till exempel elektronik– och fordonsindustrin. Dessa framgångar är resultatet av ett ständigt arbete med att förbättra kvaliteten och höja produktionstakten. Ett exempel är då de japanska motorcykeltillverkarna på några få år under 1960-talet konkurrerade de ut de anrika engelska märkena. De produkter man sålde var helt enkelt av högre kvalitet och hade ett lägre pris.

Som arbetskraft anses japanerna vara ytterst lojala mot sina arbetsgivare, det är inte ovanligt att man stannar hos samma arbetsgivare under hela sitt yrkesliv. Det är också vanligt med mycket övertidsarbete och kort semester.

”Det japanska ekonomiska undret”

Under 1950-talet höll den amerikanske professorn Edwards Deming föreläsningar i Japan om hur landet skulle kunna utveckla etiketten Made in Japan som ett kännetecken på japansk kvalitet. Japanerna tog till sig rekommendationerna och efter bara några år hade de fått landets utlandsaffärer att blomstra. Till minne av Deming instiftade det japanska vetenskaps- och ingenjörssamfundet Demingpriset som varje år delas ut till de personer eller företag som kan visa upp de största förbättringarna inom kvalitetskontroll.[10]

Under perioden från andra världskriget fram till 1980-talets slut växte den japanska ekonomin mycket snabbt. Från att ha varit i stort sett totalförstörd av kriget, återuppbyggdes Japans industri i rekordfart med hjälp av USA, och landet blev från 1960-talet till slutet av 1980-talet hela världens ekonomiska lokomotiv. I synnerhet inom områdena elektronik och bilindustri kom Japan att inta en världsledande position.

Den snabba tillväxten var dock behäftad med en rad problem, då den till stor del baserat sig på tillverkningsindustri med hög produktivitetsnivå och avancerad teknologi. Dessa konkurrensfördelar blev till nackdelar i början av 1990-talet då industriella frizoner började upprättas runt om i asiatiska länder där lönerna, på grund av den redan låga levnadsstandarden, var en bråkdel av vad de varit i Japan.

Exploateringsgraden i den japanska industrin var under denna period känd för att vara mycket hård. Jämfört med övriga industriländer var lönerna låga och de sociala skyddsnäten svaga. En stor del av Japans nuvarande problem med en åldrande och krympande befolkning sägs vara ett resultat av att de hårda arbetsvillkoren gjorde det svårt att få tid och råd till att skaffa barn.

Det japanska banksystemet hade dessutom under många år lånat ut pengar med dålig säkerhet, och under 1990-talet kom en bankkris som slog mycket hårt mot den japanska ekonomin.

Utbildning

I Japan har utbildning länge spelat en viktig roll i samhället. Redan 1872 infördes obligatorisk skolgång, som ett led i moderniseringssträvandet som kom i och med meijirestaurationen. I stort sett hela befolkningen förmodas ha varit läskunnig redan vid 1900-talets början. En demokratisering av skolan inleddes efter andra världskriget, under den amerikanska ockupationen av Japan. Det system med 6 + 3 år av obligatorisk utbildning följt av 3 + 4 år av frivillig utbildning som etablerades då gäller än idag.

    

Japanska skoluniformer

Den obligatoriska skolgången består av 6 år shōgakkō (motsvarande svenskt låg- och mellanstadium) och 3 år chūgakkō (”mellanskola”, motsvarande svenskt högstadium). Efter detta följer tre års frivillig, avgiftsbelagd fortsättningsskola, kōkō (motsvarande gymnasiet) dit så många som 96% av japanerna fortsätter. Omkring 30% fortsätter därefter till den vanligtvis 4 år långa högre utbildningen och ett av Japans 580 olika daigaku (universitet) eller ett av 660 yrkesinriktade högskolor med kortare (oftast 2-3 år) utbildning, tankidaigaku (ungefärlig översättning, korttidsuniversitet). Intagning sker generellt med att man gör ett antagningsprov till varje enskilt universitet man är intresserad av, och först sedan efter att man blivit antagen och valt universitet kan välja vad det är för ämnen man vill studera. Skoluniform är ett obligatorium fram till universitet.

Japanska skolor är omtalade i västvärlden för att de ska ha en jämförelsevis hård disciplin. Sant är att en japansk skolungdom går till skolan hela 243 dagar om året, till skillnad från en svensk som går 180. Det är också sant att många tvingas gå i så kallad juku, extraskola, och att japanska elever trots oftast större klasser klarar sig bra i internationella kunskapsjämförelser. Men, på universitetsnivå sänks tempot betydligt. Efter att ha studerat hårt i 12 år eller kanske ännu längre för att komma in på ett prestigefyllt universitet, och med tanke på att man om fyra år kommer slussas ut i den brutala japanska arbetsmarknaden, tycker många japanska studenter att universitstiden framför allt är en tid då man ska roa sig med sådana aktiviter som man varken tidigare eller senare har tid för. [källa behövs]

Kultur

Se även Japansk konst, Japansk mytologi, Japansk litteratur och japanska musikinstrument

Japansk kultur har förstås utvecklats och förändrats mycket under landets historia, från den ursprungliga Jomonkulturen via kinesiska importer till dess nuvarande ”hybridkultur” som förenar såväl europeiska, amerikanska och östasiatiska influenser. För många som bor utanför Japan ses landet som en symbol för att leva med det nya jämsides med det gamla.

    

Japansk no-teater

Under Tokugawa-shogunatet inleddes en nationell isolering (på japanska kallad 鎖国; sakoku, ung. översättning ”kedjat land”) som skulle vara i över 200 år, från 1641 till 1853. Under denna period stängdes landet nästan (men inte helt) av från omvärlden och detta bidrog ytterligare till den japanska kulturens särprägling. Det var under denna period som budo, teceremoni, ikebana, kabuki, geishor, sushi och många andra kända kulturfenomen kom till eller utvecklades till vad de är idag. Inom konsthantverk märks bland annat träsnitt, kalligrafi, netsuke och tsuba.

Modern japansk kultur

Det nutida Japans kultur är mångfacetterad och ganska svåröverskådlig med allt från karaoke till modern arkitektur. Sedan 1980-talet har japanska tecknade serier, tv-serier och japansk film, särskilt (anime och manga) växt i popularitet i västvärlden, inte minst i Sverige. Intresset för japanska dokusåpor och liknande program är inte stort men växer alltjämt hos manga och anime-konsumenter. Bland filmregissörer är Akira Kurosawa tveklöst den mest välkände. Bland ännu aktiva filmregissörer har Takeshi Kitano väckt störst intresse utomlands med sina ofta våldsamma filmer, där han själv gärna spelar huvudrollen. Den japanska popmusiken (populärt förkortad jpop) har inte vunnit något fotfäste att tala om i västvärlden, men den japanska musikindustrin är bland de största i världen och japanska musikgrupper säljer bra inte bara i Japan utan även i andra delar av Öst- och Sydostasien.

Några mangor/anime-serier som kommit ut i Sverige är Naruto,Bleach, Emma, Dragon Ball, Sailor Moon, One Piece, Sandland, Love Hina, Gravitation, Demon Diary, Ranma½,Mästerdetektiven Conan, Neon Genesis Evangelion, Keroro Gunsou, Inuyasha, Full Metal Alchemist, Pokémon, Hellsing, Hunter X Hunter, DN Angel, Rurouni Kenshin, Shaman King, Yu-gi-oh!, Samurai Deeper Kyo, Power, Time Stranger Kyoko, Kamikaze Kaito Jeanne, Chobits, Tokyo mew mew.

Några kända mangatecknare är: Clamp, Arina Tanemura,Gosho Aoyama, Mia Ikumi, Rumiko Takahashi, Akira Toriyama och Ken Akamatsu.

Västerländskt inflytande

Även om den japanska isoleringen från omvärlden varade i över 150 år är det anmärkningsvärt hur lite inflytande utländska företeelser har på den inhemska mediemarknaden. De få som känner igen den i västvärlden dyrkade tv-serien The Simpsons har antagligen bara sett dem i en reklam för en viss produkt de medverkade i. De som känner till South Park-figurerna har troligtvis sett dem som gosedjur. I filmernas värld är det nästan bara de allra största Hollywood-filmerna som får genombrott, annars är det mestadels inhemsk produktion som dominerar marknaden. Detta beror naturligtvis till stor del på att Japan, likt USA har en enorm produktion av alla olika slags media, men också på att japansk humor och japanska uttryckssätt ofta kan vara väldigt annorlunda från västerländska diton, vilket gör att viss västerländsk humor och vissa västerländska koncept inte fungerar lika bra i Japan som i västvärlden.

Religion

    

Ett japanskt altare

Den första religionen som tog form i Japan är shinto, som växte fram ur de folkliga föreställningarna på den tiden. Dess första heliga skrift var Kojiki, där myten om hur det japanska riket kom till finns nedtecknad. Japans förste kejsare, avkomma till solguden Amaterasu, då under namnet Iwarebiko, postumt ”Jinmu”, grundade enligt myten det japanska kejsardömet 660 f.Kr.

Samtidigt som den kinesiska kulturen började strömma in på 400-talet kom konfucianismen till Japan. Denna tillförde till statsreligionen en känsla av plikt och disciplin.

Buddhismen sägs ha införts till Japan av Prins Shotoku (574-622) men den var redan innan 600-talet en accepterad andra religion. En av de kinesiska buddhistskolorna är idag mest känd under sitt japanska namn, zen.

Kristendomen nådde Japan via portugisiska missionärer på 1500-talet, och rönte stor framgång med flera hundra tusen omvända (när en daimyo konverterade ansågs också alla hans undersåtar konvertera vilket delvis förklarar de höga siffrorna). Denna framgång var dock kortvarig då kristendomen betraktades som ett hot av de dåvarande styrande i Japan och den förbjöds 1614, varpå förföljelser av kristna blev utbredda. Vissa fortsatte dock att utöva sin religion i hemlighet och 1869 blev kristendomen åter tillåten.

Shinto var länge statsreligion, speciellt mellan åren 1868–1945 då den användes för att piska upp nationella stämningar, men idag är stat och shinto åtskilda. Kejsaren är sedan Japans kapitulation i andra världskriget officiellt inte en gudomlighet, men betraktas fortfarande som det bland många äldre, som växte upp innan kriget.

Om man idag frågar en Japan vilken religion han eller hon tillhör ska man inte bli förvånad om man får till svar att personen i fråga inte bara är buddhist och shintoist utan dessutom konfucianist. Japans religion präglas av sin mångfald och så kallad synkretism – de olika religionerna smälter samman med varandra. En vanlig japan firar shintofestivaler, studenter ber innan sina prov, par gifter sig i kristna kyrkor och begravningar hålls i buddhisttempel.

De officiella siffrorna är dock att 54% är shintoister, 40% buddhister, 0,7% kristna och 4,7% uppger andra trostillhörigheter, exempelvis shamanism.

Helgdagar

Helgdagar i Japan 2006

  • 1 januari
  • 2 januari (banker är stängda)
  • 3 januari (banker är stängda)
  • 9 januari – Dagen för de som skall bli myndiga, Seijinshiki.
  • 10 februari – Dagen för nationens grundande, Kenkoku kinen no hi.
  • 21 mars – Vårdagjämning, Shunbun no hi.
  • 28 april – Naturdagen, Midori no hi.
  • 3 maj – Konstitutionsdagen, Kenpo Kinenbi.
  • 4 maj – Medborgarnas vilodag, Kokumin no Kyujitsu.
  • 5 maj – Barnens dag, Kodomo no hi.
  • 21 juli – Havets dag, Umi no hi.
  • 6 augusti – Fredshögtid i Hiroshima (endast Hiroshima).
  • 9 augusti – Minnesdagen (endast Nagasaki).
  • 18 september – Respekt för de äldre-dagen, Keiro no hi.
  • 23 september – Höstdagjämning, Shubun no hi.
  • 9 oktober – Idrottsdagen, Taiiku no hi.
  • 3 november – Nationell kulturdag, Bunka no hi.
  • 23 november – Arbetartacksägelsedagen, Kinro Kansha no hi.
  • 23 december – Kejsarens födelsedag, Tenno Tanjobi, Japans nationaldag
  • 31 december (banker är stängda)

Världsarv

    

Referenser

10 kommentarer »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

  1. Thank you soooooooooooooooooo much for the article.
    This was exactly what I needed this morning!

  2. Thanks for sharing your thoughts on family guy.
    Regards

  3. I am curious to find out what blog system you happen to be working with?
    I’m having some small security problems with my latest site and I would like to find something more risk-free. Do you have any solutions?

  4. I know this if off topic but I’m looking into starting my own weblog and was curious what all is needed to get setup? I’m assuming having a blog like yours would cost a
    pretty penny? I’m not very internet smart so I’m
    not 100% sure. Any tips or advice would be greatly appreciated. Cheers

  5. Amazing! Its really awesome article, I have got much clear idea
    regarding from this article.

  6. My family members every time say that I am wasting my time here
    at net, but I know I am getting knowledge everyday by reading thes good articles.

  7. I’m amazed, I must say. Seldom do I encounter a blog that’s both educative and engaging, and without a
    doubt, you’ve hit the nail on the head. The problem is something which not enough people are speaking intelligently about. I’m very happy that
    I came across this during my hunt for something regarding this.

  8. Do you mind if I quote a couple of your posts as long as I provide credit and sources back to your blog? My blog is in the very same area of interest as yours and my users would genuinely benefit from a lot of the information you present here. Please let me know if this okay with you. Cheers!

  9. Wow! Finally I got a webpage from where I can
    truly take helpful data concerning my study and knowledge.

  10. It started with i – Phone and contains now gone after i – Pad 2;
    the reason- not enough availability. s no secret that illegal file sharing
    is still rampant in many countries, such as US,
    however, it might not be government interference that eventually leads
    towards the end with the age of illegal downloads.
    Typically, the My Documents folder may be the best anyone to use.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: