Audition for a TV-commercial

oktober 27, 2009 kl. 10:41 f m | Publicerat i Uncategorized | 5 kommentarer
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hahahahahaha!

Alltså vilken häftig dag detta har blivit!

JAG som har de senaste dagarna hållit på och drygat min omgivning med att tala amerikansk japanska (ni vet den hemskt dryga dialekten som helt sågar japanska språket!).

OCH TROR NI INTE ATT PÅ AUDITIONEN BEHÖVDE DE EXAKT EN PERSON SOM SKULLE LÄSA EN JAPANSK TEXT INNANTILL PÅ AMERIKANSK JAPANSKA!

Haha, helt otroligt! Jag klarade av det galant faktiskt!

För att prata med tydligt om vad jag har varit med om idag så kan vi börja från början:

Det började i skolan där plötsligt två av mina agenturer började peppra mig med samtal om jobb, och det skedde under lektion så jag fick springa fram och tillbaka men jag har en förståelig lärare som skrattar åt det. Ena agenturen sade att ett stort världsberömt japanskt spelföretag ville ha med mig på en agentur för ett nytt krigsspel som typ är det mest kända datorkrigsspelet, ungefär. Så jag sade förstås ja!
Och det skulle se några timmar senare så det gällde att göra sig i ordning snabbt när jag kom hem och strunta i att mitt hår såg ut som jag hade råkat ut för tyfonen (vilket jag iofs också hade) och ta mig till Roppongi Station för att möta upp min agent. Väl där vid den utgång vi ska mötas på ser jag en utlänning som sitter på gatan (?!) och en polisbil dyker upp med fyra (!!!) polismän som snabbt omringar honom och pepprar honom med frågor om vad han gör där, vem han väntar på, vad för jobb han har etc. Som tur är dyker vår gemensamma agent upp och hon talar med polismännen.

Senare berättar hon att kändisar säger ofta att de köper droger av utlänningar i Roppongi som bland annat Noriko – som nu har blivit åtalad för drogbruk och innehav. (Hon är hårt följd av media här för att: hon var jättekänd i hela Asien med sina låtar och skådespelarroller. Sedan i somras när hennes man blev arresterad för droginnehav flydde hon med sin dotter och var på rymmen i flera dagar [enligt åklagaren flydde hon och var borta i flera dagar för att få bort drogerna ur kroppen) innan hon lämnade in sig till polisen]). Vad fult att de skuller på utlänningar sådär… De borde skylla på yakuzan, fast ingen vågar väl det…

Hur som helst!
På auditionen sedan gäller det att vara arg och på för jag skulle ut i krig! Tre och tre får vi få gå in i ett liiiitet rum där fleeeera japaner sitter, och förstås granskar en hårt, och tar hand om en. Vi får typ SÄPO/SWAT-outfits på oss (satt jättebra på mig!) och skulle sedan agera mot en japan (får inte säga exakt tyvärr, det är därför jag är lite grumlig med detaljerna ;_; ), allt medan detta filmades och spelades upp live i en TV som de alla (typ tio stycken) tittade noggrannt och bad om förbättringar.

Tänk dig att du står ensam med fyra starka lampor riktade mot dig, en kamera och tio japaner som tittar på dig, hur skulle du känna dig?

Sedan gick jag iväg med min agent med en känsla av att det gick bra idag. Hon berättade att jag borde få fler jobb, man tackar!

Så, det var livet i Tokyo en helt vanlig tisdag.

Audition for a TV-commercial

oktober 27, 2009 kl. 10:41 f m | Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hahahahahaha!

Alltså vilken häftig dag detta har blivit!

JAG som har de senaste dagarna hållit på och drygat min omgivning med att tala amerikansk japanska (ni vet den hemskt dryga dialekten som helt sågar japanska språket!).

OCH TROR NI INTE ATT PÅ AUDITIONEN BEHÖVDE DE EXAKT EN PERSON SOM SKULLE LÄSA EN JAPANSK TEXT INNANTILL PÅ AMERIKANSK JAPANSKA!

Haha, helt otroligt! Jag klarade av det galant faktiskt!

För att prata med tydligt om vad jag har varit med om idag så kan vi börja från början:

Det började i skolan där plötsligt två av mina agenturer började peppra mig med samtal om jobb, och det skedde under lektion så jag fick springa fram och tillbaka men jag har en förståelig lärare som skrattar åt det. Ena agenturen sade att ett stort världsberömt japanskt spelföretag ville ha med mig på en agentur för ett nytt krigsspel som typ är det mest kända datorkrigsspelet, ungefär. Så jag sade förstås ja!
Och det skulle se några timmar senare så det gällde att göra sig i ordning snabbt när jag kom hem och strunta i att mitt hår såg ut som jag hade råkat ut för tyfonen (vilket jag iofs också hade) och ta mig till Roppongi Station för att möta upp min agent. Väl där vid den utgång vi ska mötas på ser jag en utlänning som sitter på gatan (?!) och en polisbil dyker upp med fyra (!!!) polismän som snabbt omringar honom och pepprar honom med frågor om vad han gör där, vem han väntar på, vad för jobb han har etc. Som tur är dyker vår gemensamma agent upp och hon talar med polismännen.

Senare berättar hon att kändisar säger ofta att de köper droger av utlänningar i Roppongi som bland annat Noriko – som nu har blivit åtalad för drogbruk och innehav. (Hon är hårt följd av media här för att: hon var jättekänd i hela Asien med sina låtar och skådespelarroller. Sedan i somras när hennes man blev arresterad för droginnehav flydde hon med sin dotter och var på rymmen i flera dagar [enligt åklagaren flydde hon och var borta i flera dagar för att få bort drogerna ur kroppen) innan hon lämnade in sig till polisen]). Vad fult att de skuller på utlänningar sådär… De borde skylla på yakuzan, fast ingen vågar väl det…

Hur som helst!
På auditionen sedan gäller det att vara arg och på för jag skulle ut i krig! Tre och tre får vi få gå in i ett liiiitet rum där fleeeera japaner sitter, och förstås granskar en hårt, och tar hand om en. Vi får typ SÄPO/SWAT-outfits på oss (satt jättebra på mig!) och skulle sedan agera mot en japan (får inte säga exakt tyvärr, det är därför jag är lite grumlig med detaljerna ;_; ), allt medan detta filmades och spelades upp live i en TV som de alla (typ tio stycken) tittade noggrannt och bad om förbättringar.

Tänk dig att du står ensam med fyra starka lampor riktade mot dig, en kamera och tio japaner som tittar på dig, hur skulle du känna dig?

Sedan gick jag iväg med min agent med en känsla av att det gick bra idag. Hon berättade att jag borde få fler jobb, man tackar!

Så, det var livet i Tokyo en helt vanlig tisdag.

Public statement for the special ones!

oktober 16, 2009 kl. 10:51 f m | Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar
Etiketter: , , , , , , ,

Just want to say ”どうもありがとうございます！” to my two separate agents Keiko and Asano for always being so happy, gleerful and always making me feel welcomed and taken care of!

Vilken dag!

oktober 16, 2009 kl. 10:49 f m | Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar
Etiketter: , , , , , , , , ,

Skolan var hur rolig som helst, som vanligt här i Japan. Yoshida, läraren, har sån härlig humor att man kan inte låta bli att ständigt skämta med henne.

Sedan kan jag nu prata flytande (japanska) med koreanen i klassen som är schyst och lite udda. Sedan efter skolan var det dags att dra hem för att byta om till skjorta och casual jacket (requirements från min agentur) för att ta Marunouchi Line sedan Ginza Line sedan Yurikamome till Shibaura-Futo för att möta upp min agent. Audition för ett känt kaffe/café-märke i Japan.

Fortsättning följer.

Jobb imorgon

oktober 13, 2009 kl. 10:15 f m | Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar
Etiketter: , , , , , ,

Jag har ganska skönt jobb måste jag säga: jag får betalt för att köpa kläder till mig själv och sedan posera i dem framför en kamera. Me like! Så imorgon hinner jag inte med skolan för jag ska till Yokohama för att klä upp mig för bröllopsfest åt Zexy Magazine. Ska bli spännande men jag räknar med en låååååång väntetid innan fotograferingen kommer att ske: jag ska dit 11:40 men fotograferingen börjar först 19:00 egentligen? Aja, jag får betalt iaf.

Skolstart igen!

oktober 13, 2009 kl. 9:58 f m | Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar
Etiketter: , , , , , ,

Hai, idag började man på nivå två på KAI Nihongo Sukuuru! Vi har en ny lärare som är en man, vilket var mycket tacksamt för han hade så roliga skämt om när han är ute ”och letar efter framtida flickvän”, och lägger fram mer manlig japanska (ordval och betoningar skiljer sig som till exempel att kvinnor avslutar med よ när de ska förstärka en mening och män だよ).

Vi kommer köra på hårdare med kanji och grammatik och ja, allt! Det känns bra för jag är verkligen redo för det då förra kursen var lite för enkel…

Sedan har vi Yoshida som vi har haft förra terminen också. Hon är så jäkla rolig och ”off the protocoll”.

Och skolan är än en gång fylld med svenskar igen. Har för mig att en läsare som har kommenterat här började på KAI idag. Kanske såg jag dig? 🙂

I Japan går man inte långt mellan lovvorden

oktober 12, 2009 kl. 11:12 f m | Publicerat i Uncategorized | 3 kommentarer
Etiketter: , , , , , ,

Jag går runt i Shibuya (som förresten spelade Pokémonmusik och ljud överallt på gator från en massa högtalare! Jättebisarrt och väldigt Japan!) och bestämmer mig för att köpa en crepe på Honey Crepe, längs en av de livliga gatorna som leder till Shibuya Crossing (”Crazy Crossing” som det också kallas). Möts av ett leende och gör min beställning på knagglig japanska. Tjejen svarar och säger att ”あなたのかおはきれいー！”/du har ett fint ansikte!” betyder det ungefär. Vem skulle säga så i Sverige till en när de står bakom en kassa med en lång kö människor? Jag tackade och hon sade att min japanska var bra ”かわいい！”。

Också när man går ut med vänner här och några japanska tjejer följer med så är det kul att höra vad de har att säga om en, och de säger det direkt till en eller snackar om en framför en; de tror att man inte fattar vad de säger vilket är kul för att då kan jag sitta där och låtsats inte förstå när jag egentligen sitter och tjuvlyssnar! Hihi!

I Japan är lovvorden varma och ständiga, det gillar jag så mycket!

TV-debuten såg jag inte ens

oktober 5, 2009 kl. 8:07 f m | Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar
Etiketter: , , , , , , ,

Usch vad tråkigt! Jag missade min TV-debut på Nihon TV! Skulle så gärna vilja se det, men vet inte vart jag kan titta i så fall. Och frågan är också om programmet egentligen var på morgonen? Det trodde en japan. Då skulle jag kunna ha sett det isf…! På kvällen var jag ute på izakaya som sagt och hade jättekul. I min mobil kan jag se på TV gratis men saken är den att jag visste inte när det skulle sändas för programmet är tre timmar långt. Men men, det kanske var hemskt.

Kanske såg mina lärare det och får berätta till mig.

Att keitaimaila med japanska kompisar

oktober 5, 2009 kl. 8:06 f m | Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar
Etiketter: , , , , , , ,

Är kul! För de tror att man är 100 % japan och kan läsa varenda kanji, varenda informellt japanskt ord och förstå informella fraser och frågor. Plus att de använder e-moji på ett sätt jag inte har sett tidigare. De vet verkligen hur man ska piffa upp mailen och förstärka meningar med dem. Väldigt gulligt!

Man lär sig mycket hur man ska bygga upp meningar och jag har lärt mig många kanjis via just att skriva mail.

Party like it’s Tokyo

oktober 4, 2009 kl. 6:36 e m | Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar
Etiketter: , , , ,

Igår hände mycket. Jag vaknade och fick ett mail från en japanska som ville luncha med mig men idag skulle jag ut med en annan till ungdomliga Shimokitazawa och さんぽをする　och 昼ご飯をたべる。Området var mysigt på sätt och vis för det var lugnt, men hade ändå många butiker. Dessutom ligger det bara tio minuter från Shinjuku, två stationer bort. Här vill många ungdomar bo därför att det är lite billigare men ändå centralt. Vi åt ramen och fikade på ett café med tapioka (en dryck med typ gelebollar som man tuggar – gott faktiskt!)


När vi kom tillbaka till Shinjuku letade vi efter min cykel, men att ställa den längs Yasukuni Dori innebär att man hittar den inte, för att det finns alldeles för många cyklar som liknar min (att köpa en grå streetcykel gör det inte lättare att hitta den). Då jag fick ta en tunnelbanestation hem för att hinna byta om på en röd kvart till partykläder och iväg till Ikebukuro för att festa med amerikaner, australiensare, svenskar, japaner och koreaner. Klasskamrater, vänner. Vi började med att gå till en izakaya där allting kostar 300 yen (billigt!!!) där vi hade en reservation för att vi var 13 pers. Så vi beställde in allt möjligt och åt till exempel friterade lotusskivor som var otroligt gott! Beställde in en slags Honey Drink som var mycket god. Fast mest öl för ölen är så god här!

Japanerna i sällskapet blev sådär gulligt och typiskt japanskt röda om kinderna och koreanerna blev röda på hela kroppen! Magen, ryggen, armarna, allt! Mycket konstigt! Jag kom överens med tre japaner om att vi ska leka nästa vecka. Så när alla var tillräckligt salonsberusade beslöt vi oss för att åka till Shinjuku för lite karaoke. Då hade några redan stuckit, vilket var bra för karaokerummen är små och trånga, men mysiga! Fast, jäklar vad koreanerna är duktiga på karaoke! Jeeez! Alltså det var flawless, även när de sjöng på engelska (och de kan annars INTE tala engelska överhuvudtaget). Jag kan inte säga att jag är sådär jätteduktig på att sjunga, men jag gjorde det ändå för att det är så kul! Michael Jackson och några japanska låtar sjöngs. Men jag väntar på den dagen när jag ska sjunga enka: Urami Bushi av Meiko Kaiji. Förresten på karaoke är det nomihoudai som gäller, allt för enbart 2650 yen för sex timmar!


Karaoke

Det fanns två trådlösa mikrofoner, en grymt tjock mastodontbok med sånger eller så använde man en pekskärmsmaskin som man sökte låtar, artister, genrer och annat på antingen engelska, japanska, romaji, eller hiragana. På TV:n spelades random videoklipp. Japanska låtar spelades med kanji och hiragana = mycket svårt att läsa. Dryck beställdes in via en telefon.


Klockan sex var det över för det var stängningsdags. Då gick koreanerna och jag och letade efter min cykel och de fann den! De är så grymt schysta!


Sov hemma hur länge som helst och åkte sedan till Shibuya för att umgås.

Så duktiga japaner

oktober 1, 2009 kl. 7:58 f m | Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar
Etiketter: , , , ,

Sitter på ett café (ni vet vilket) och ute på verandan och ser en japan som fimpar sin cigarett. Sedan går han och letar efter en skräpkorg att kasta den i, i detta skede skulle en svensk bara lämnat cigaretten på gatan efter att ha trampat på den. Ja, sedan går han fram till en, men det står ”plastics” på den så han hejdar sig och går vidare med fimpen i handen, letandes efter en ny. Här skulle en svensk som bäst ha slängt den bland ”plastics”… Och detta var en ung vuxen man.

Här, här vet man hur man ska hålla staden ren.

(Shinjuku var en gång den mest fimpfyllda staden i Tokyo, men har efter en massiv kampanj blivit en av de renaste)

A new welcome

september 13, 2009 kl. 3:23 e m | Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar
Etiketter: , , , ,

Hi, I don’t know why but suddenly my blog has been heavily visited by loads of people and I don’t know why. Very nice though, so for those of you who want to read this blog in english, please click here and go forward to the english version. Welcome!

161 dagar: studiestart i Tokyo

januari 28, 2009 kl. 7:14 e m | Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar
Etiketter: , , , , , , , , , ,

En station ifrån Shinjuku Skyscraper District!

 

Ok, nu är det alltså bara 161 dagar kvar innan jag börjar med mina språkstudier i Tokyo. Den första juli klockan 09:00 sitter jag i en skyskrapa, i KAI Japanese Language School i Shin-Okubo, Shinjuku , och har min första lektion.

Certificate of Eligibility. INTE jag på bilden

 

Just nu har jag skickat in alla papper och blivit antagen (jippie!). Det enda som fattas är CSN:s studiemedelsbeviljan som skolan behöver i slutet av januari. Men, för att göra allting mycket mer spännande måste jag läsa in 30 poäng på min nuvarande journalistutbildning, vilket de senare ändrade till 37,5 poäng vilket jag inte skulle hinna alls. Jag har ringt och krånglat med CSN och jag har pratat med Blueberry Språkresebyrå och mailat skolan. Allt. Nu verkar allting ha ordnat sig med att KAI, otroligt nog (de är väldigt strikta där), har gjort ett undantag med mig och låter sig väntas till senast 20:e mars tills jag har fått CSN:s lapp.Tack och lov! Annars hade jag fått vara där i tre månader på turistvisum vilket hade försvårat en hel del med abonnemang, jobb etc.

Typisk lägenhetsritning

 

Har du skaffat boende nu? Hur gör man?

Nej, det skaffar man sent i processen. KAI kan hjälpa mig om jag vill, men jag har en känsla att de kommer ta en långt bort från skolan så att det blir billigt för mig. Jag vill ju ha i Shibuya, Shinjuku, Harajuku, Ginza eller kanske Akihabara. Vanligast är att man skaffar boende i en studentkorridor via antingen Oakhouse eller Sakura Guesthouse. Detta fixas tidigast en månad i förväg (!), ibland går två månader men det är alltså först till kvarn som gäller. Inget kösystem här inte!

 

Fördelen med studentkorridor är:

  • Billigt
  • Centralt 
  • Socialt (party!)
  • Färdigmöblerat
  • Ingen deposit key, ingen borgenär
  • Japaner som grannar (ibland)
  • Gratis internet
  • Gratis el
  • Gratis värme
  • Utlänningar (!) (Kan nog vara skönt att få festa/vara med några som kan tala engelska)

 

Nackdel:

  • Amerikaner och fransmän som helt enkelt kulturkrockar med oss svenskar (vad jag har hört från flera)
  • Delat kök
  • Få toaletter på många inneboende
  • Få duschutrymmen på många inneboende
  • Liiiitet rum (vi talar cirka sju kvadrat här!)
  • Stökigt?
  • Ljudligt?
  • Låg integritet? (Kom ihåg att vi svenskar är det folk som behöver mest psykisk och fysisk egentid och rum, i hela världen!)

 

Jag ska köpa en ny stor reseväska, köpa Nikon D90, kontakta några tidningar och höra av intresset för frilansuppdrag och ha en på-återseende fest med vänner.

Och cirka tre veckor innan skolstart betalar CSN ut kursavgiftslånet och jag kan några dagar innan avfärd åka till japanska ambassaden och hämta ut mitt Certificate of Eligibility, mitt studentvisum. Sedan är jag så nära en japan jag kan bli och sitter på ett flygplan på väg långt bort mot Soluppgångens land!

 

___

Så vad väntar nu? Ja, nu blir det pluggande av kanji-tecken, lära mig mer om grammatik, mer ord och kana-tecken måste sitta flytande. Min kompis vän som är där nu och studerar berättar att det är hårda läxor. 

Så här berättar hon om hennes vardag på KAI:

 

”Mina nya lärare är helt okej, men de två är varandras totala motsatser. Ookubo (en äldre herre) är lite småsöt och ler glatt hela dagarna, har lite kvicka och blyga gester och står mest i hörnet och iakttar våra försök till okej japanska. Och fnissar.
Min andra lärare, Kadse (kvinna i 30-40 års åldern), är så jävla genki. Hon är helt… otrolig. Hon tar liksom upp hela rummet, skrattar så sanslöst högt och gör gester man aldrig trodde man skulle få se av en lärare. Frågar högt och glatt om vi har pojk- och flickvänner, om vi duschar innan en dejt (?) och varför jag inte åt lunch idag. Skum, men med energi som ett hundrapack Snickers.”

 

”Jag kan ju börja med att berätta för alla villiga åhörare att skolan började förra veckan. Byta klassrum, byta lärare, byta stolar, byta böcker, byta upplägg och byta klasskamrater. Omställning är det minsta man kan säga. Men nu är jag ingen nybörjare längre, det måste man gilla. De första dagarna var jag i konstant psykologisk koma, vägrade ta in ny information om någonting och var för det mesta bara butter. Efter världens roligaste jullov vill man ju inte bara få ett abrupt slut för att återigen börja traska till skolan med väska på 10 kilo, och där sitta flera timmar i epilepsiframkallande ljus och skriva Kanji fel. Men som en räddning kom Kim in i bilden och vi fnissar mest hela dagarna, antingen åt Kadse’s konstiga förklaringar med enorma gester eller åt våra egna språkbrister. För det är väl det man gör mest, fel. Som halvt nybörjare såhär har jag ju gjort oändliga misstag fram tills där jag är nu, ett exempel var när min lärare frågade mig vad jag gjorde i morse och jag svarade väldigt sakligt att jag drack min TV.” 

Vill du läsa mer om hennes äventyr kan du klicka här.


Entries och kommentarer feeds.