Tur att jag är försäkrad
juni 29, 2009 kl. 3:34 e m | Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentarEtiketter: blod, krig, Shibuya, tårar, Tokyo
Känner ni till Shibuya Crossing? Har tjatat om det stället ganska många gånger här nu, googla om du inte känner till det stället. När det regnar dyker paraplyn (som för övrigt är en slit-och-släng vara här), blir övergångsstället ett slagfält av vassa kanter, kollisioner och paranoid känsla av man blir petad i ögat snart. Ja, stället är helt enkelt inte byggt för så många människor med paraply samtidigt. Så hur kommer man igenom då? Jo, genom att höja/sänka paraplyet och hoppas att den framför gör tvärtom…
Tur att jag är försäkrad
juni 29, 2009 kl. 3:33 e m | Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentarEtiketter: blod, krig, Shibuya, shibuya crossing, tårar
Känner ni till Shibuya Crossing? Har tjatat om det stället ganska många gånger här nu, googla om du inte känner till det stället. När det regnar dyker paraplyn (som för övrigt är en slit-och-släng vara här), blir övergångsstället ett slagfält av vassa kanter, kollisioner och paranoid känsla av man blir petad i ögat snart. Ja, stället är helt enkelt inte byggt för så många människor med paraply samtidigt. Så hur kommer man igenom då? Jo, genom att höja/sänka paraplyet och hoppas att den framför gör tvärtom…
Kogyaru; Shibuya-tjejen
maj 15, 2009 kl. 8:31 e m | Publicerat i Uncategorized | 19 kommentarerEtiketter: Japan, japanska, kogyaru, Shibuya, tjejer, Tokyo
Hittade denna intressanta artikel på Flickr om ungdomskulturen kogyaru som har sitt ursprung och center i Shibuya, Tokyo:
Kogal (コギャル kogyaru?) is a subculture of conspicuous consumption among girls and young women in urban Japan Is is one of several types of so-called gyaru, or peer conscious social groupings. Kogal are characterized by flaunting their disposable income through distinctive tastes in fashion, music, and social activity. In general, the kogal roughly approximates a sun-tanned California Valley Girl, and indeed, there are even some linguistic similarities between these Western groups and Kogal. Both subcultures have derived entire sets of slang terms (such as Kogalese; (コギャル語 kogyaru-go?)). Kogals are not to be confused with the ganguro subculture, although they are similar.
Kogals are known for wearing platform boots, a miniskirt, copious amounts of makeup, hair coloring (usually blonde or brown), artificial suntans, and designer accessories. If in school uniform, the look typically includes skirts pinned very high and loose socks (large baggy socks that go up to the knee). Kogals’ busy social lives and desire for new material goods lead them to be among the first consumers of Japanese mobile phone technology, and their taste in clothes tends toward Burberry scarves and Louis Vuitton handbags. Kogals spend much of their free time (and their parents’ income) shopping, and their culture centers on the Shibuya district of Tokyo, in particular the 109 building, although major Japanese cities are sure to have a small population. During the summer, kogals may sometimes be seen at the beach. They are generally not seen in high-end department stores.
Critics of the Kogal subculture decry its materialism as reflecting a larger psychological or spiritual emptiness in modern Japanese life. Some kogals support their lifestyle with allowances from wealthy parents, living a free; or parasite single; existence that grates against traditional principles of duty and industry.
The kogal phenomenon emerged in the mid-1990s and its effects can still be seen today in its numerous off-shoots of sub-categories, although conservative tastes in dress and hair color seem to be on the upswing. The Gothic Lolita aesthetic has been described as a reaction to the kogal look, since it attempts to reclaim childhood innocence, though skeptics point out that most Lolita merely model after J-rock cosplay and spend just as much, if not more money on their appearance when compared to kogals.
_________________________________________
Parasit-singlar, ja det har man hört talas om: ungdomar som lever hos föräldrarna upp i 30-årsåldrarna.
Mål ska man alltid ha
maj 15, 2009 kl. 8:01 e m | Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentarEtiketter: google, Shibuya, shibuya crossing, starbucks, Tokyo, tsutaya
Denna plats för egentid och eftertänksamhet finns placerad i en trappa mellan våning ett och två i Starbucks Shibuya Tsutaya med en utsikt över Shibuya Crossing – världens mest fotgängstrafikerade övergångsställe.
Jag tycker verkligen att alla borde ha ett mål som är stort och galet egentligen. Ett mål som skiljer sig från det man för tillfället gör och befinner sig på för då blir alla steg man tar & alla val man gör plötsligt lättare att välja och motivera
Hihi, jag har hittat mitt lokala Starbucks på gatan där jag kommer bo. Alltid kul att yra runt i Google Street View och hitta nya platser! Det rekommenderar jag starkt!
PS. Visste du att det finns ett ord för de som är galna i Starbucks i Japan? Suta-baka! Suta = kort för Starbucks + baka = idiot/fåne/dumstrut. Uttalas ”stabaka”
Yamamba
april 22, 2009 kl. 11:29 e m | Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentarEtiketter: ganguro, Japan, Shibuya, Tokyo, yamamba
Bilden ovan visar ganguro, en stil bland ungdomar främst kring Shibuya i Tokyo. Stilen är rebellisk, speciellt för att de ser till att få en solbränna vilket inte är vanligt i solskygga Japan . Yamamba är stilen som går hardcore och satsar på ännu mörkare hy, mer vitt runt ögonen och ”allvarligare” klädstil. Men Yamamba är egentligen en grym gammal tant som mördar människor i skogen, helst män. Se videon nedanför:
När pokémonfiguren Jynx introducerades upprördes japanska föräldrar som ansåg att Yamaba-stilen uppmuntrades i och med figurens mörka hy. Därför fick den byta till lila hy efter kritiken.
Jynx före
Jynx efter
Japansk musik: Shibuya-kei & Shinjuku-kei
januari 29, 2009 kl. 1:53 f m | Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentarEtiketter: Cornelius, j-pop, Japan, japansk musik, Kahimi Karie, musik, Pizzicato Five, Shibuya, Shibuya Station, shibuya-kei, Shiina Ringo, Shinjuku, Shinjuku Skyscraper district, Shinjuku Station, shinjuku-kei, Two Mix, Yamanote
Japansk musik
Shibuya-kei & shinjuku-kei
Japansk musik har många olika stilar, eller -kei som det heter på japanska. Till exempel i Tokyo finns det både shibuya-kei och mindre kända shinjuku-kei. Båda härstammar ifrån varsitt område i Tokyo som bubblar av liv.
Shibuya som är ungdomarnas område är centrerat kring Shibuya Station, som även ligger intill världens mest fotgängstrafikerade övergångsställe ”Shibuya Crossing”. Här finner du shopping riktat till unga och ett rikt nattliv bland gator som ringlar sig runt bland neonskyltar och torg. I detta område bland ungdomar har alltså shibuya-kei sitt fäste. Den uppstod som en rebellisk stil mot all den j-pop som dominerade och med denna attityd drog musikerna till sig många unga fans som köade för att köpa nästa album i områdets främsta skivbutik, HMV. Egentligen hade stilen inget speciellt sound utan blandade allt från jazz, bossa nova, electropop, italiensk soundtracks mfl. Huvudsaken var att vända sig utanför Japan, främst Europa, för inspiration.
Stilen hade sin höjdpunkt under 90-talet och peakade strax vid 00-talet. Då hade Japans rykte utomlands som en nation med det ”allra senaste” blossat upp världen över och skapat ett intresse för andra stilar i landet, och därmed gick shibuya-kei mot sin egen skapade död; plötsligt var musiken som var influerad och grundat i Japan det hetaste, inte shibuya-keis europeiska sound.
Idag är shibuya-kei en av de mest kända japanska musikstilarna utomlands. Intresset bland ungdomar för utomeuropeisk musik är svag, men än idag kan du höra shibuya-kei om du sätter dig i ett café i området. Några typiska musiker i denna genre är: Pizzicato Five, Cornelius, Kahimi Karie, Two Mix.
Ett område i ständig förändring, likaså i musiken
Tre stationer bort med Yamanoteline hamnar du i världens största och livligaste tågcentral med över två miljoner människor som passerar här varje dag: Shinjuku station. Här har du ett område som ständigt förändras – Shinjuku Skyscraper district. Här är det snarare så att musiker som ständigt utvecklar, förändrar och förbättrar sitt sound får titeln shinjuku-kei. Första artist att inkluderas här var Shiina Ringo. Oftast är det musiker som ”låter rätt för tillfället”, vilket ofta är discomusik som spelas i klubbarna i detta område.
161 dagar: studiestart i Tokyo
januari 28, 2009 kl. 7:14 e m | Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentarEtiketter: Akihabara, Certificate of eligibility, Ginza, Harajuku, Japan, Japanese, japanska, KAI, Shibuya, studier, Tokyo
En station ifrån Shinjuku Skyscraper District!
Ok, nu är det alltså bara 161 dagar kvar innan jag börjar med mina språkstudier i Tokyo. Den första juli klockan 09:00 sitter jag i en skyskrapa, i KAI Japanese Language School i Shin-Okubo, Shinjuku , och har min första lektion.
Certificate of Eligibility. INTE jag på bilden
Just nu har jag skickat in alla papper och blivit antagen (jippie!). Det enda som fattas är CSN:s studiemedelsbeviljan som skolan behöver i slutet av januari. Men, för att göra allting mycket mer spännande måste jag läsa in 30 poäng på min nuvarande journalistutbildning, vilket de senare ändrade till 37,5 poäng vilket jag inte skulle hinna alls. Jag har ringt och krånglat med CSN och jag har pratat med Blueberry Språkresebyrå och mailat skolan. Allt. Nu verkar allting ha ordnat sig med att KAI, otroligt nog (de är väldigt strikta där), har gjort ett undantag med mig och låter sig väntas till senast 20:e mars tills jag har fått CSN:s lapp.Tack och lov! Annars hade jag fått vara där i tre månader på turistvisum vilket hade försvårat en hel del med abonnemang, jobb etc.
Typisk lägenhetsritning
Har du skaffat boende nu? Hur gör man?
Nej, det skaffar man sent i processen. KAI kan hjälpa mig om jag vill, men jag har en känsla att de kommer ta en långt bort från skolan så att det blir billigt för mig. Jag vill ju ha i Shibuya, Shinjuku, Harajuku, Ginza eller kanske Akihabara. Vanligast är att man skaffar boende i en studentkorridor via antingen Oakhouse eller Sakura Guesthouse. Detta fixas tidigast en månad i förväg (!), ibland går två månader men det är alltså först till kvarn som gäller. Inget kösystem här inte!
Fördelen med studentkorridor är:
- Billigt
- Centralt
- Socialt (party!)
- Färdigmöblerat
- Ingen deposit key, ingen borgenär
- Japaner som grannar (ibland)
- Gratis internet
- Gratis el
- Gratis värme
- Utlänningar (!) (Kan nog vara skönt att få festa/vara med några som kan tala engelska)
Nackdel:
- Amerikaner och fransmän som helt enkelt kulturkrockar med oss svenskar (vad jag har hört från flera)
- Delat kök
- Få toaletter på många inneboende
- Få duschutrymmen på många inneboende
- Liiiitet rum (vi talar cirka sju kvadrat här!)
- Stökigt?
- Ljudligt?
- Låg integritet? (Kom ihåg att vi svenskar är det folk som behöver mest psykisk och fysisk egentid och rum, i hela världen!)
Jag ska köpa en ny stor reseväska, köpa Nikon D90, kontakta några tidningar och höra av intresset för frilansuppdrag och ha en på-återseende fest med vänner.
Och cirka tre veckor innan skolstart betalar CSN ut kursavgiftslånet och jag kan några dagar innan avfärd åka till japanska ambassaden och hämta ut mitt Certificate of Eligibility, mitt studentvisum. Sedan är jag så nära en japan jag kan bli och sitter på ett flygplan på väg långt bort mot Soluppgångens land!
___
Så vad väntar nu? Ja, nu blir det pluggande av kanji-tecken, lära mig mer om grammatik, mer ord och kana-tecken måste sitta flytande. Min kompis vän som är där nu och studerar berättar att det är hårda läxor.
Så här berättar hon om hennes vardag på KAI:
”Mina nya lärare är helt okej, men de två är varandras totala motsatser. Ookubo (en äldre herre) är lite småsöt och ler glatt hela dagarna, har lite kvicka och blyga gester och står mest i hörnet och iakttar våra försök till okej japanska. Och fnissar.
Min andra lärare, Kadse (kvinna i 30-40 års åldern), är så jävla genki. Hon är helt… otrolig. Hon tar liksom upp hela rummet, skrattar så sanslöst högt och gör gester man aldrig trodde man skulle få se av en lärare. Frågar högt och glatt om vi har pojk- och flickvänner, om vi duschar innan en dejt (?) och varför jag inte åt lunch idag. Skum, men med energi som ett hundrapack Snickers.”
”Jag kan ju börja med att berätta för alla villiga åhörare att skolan började förra veckan. Byta klassrum, byta lärare, byta stolar, byta böcker, byta upplägg och byta klasskamrater. Omställning är det minsta man kan säga. Men nu är jag ingen nybörjare längre, det måste man gilla. De första dagarna var jag i konstant psykologisk koma, vägrade ta in ny information om någonting och var för det mesta bara butter. Efter världens roligaste jullov vill man ju inte bara få ett abrupt slut för att återigen börja traska till skolan med väska på 10 kilo, och där sitta flera timmar i epilepsiframkallande ljus och skriva Kanji fel. Men som en räddning kom Kim in i bilden och vi fnissar mest hela dagarna, antingen åt Kadse’s konstiga förklaringar med enorma gester eller åt våra egna språkbrister. För det är väl det man gör mest, fel. Som halvt nybörjare såhär har jag ju gjort oändliga misstag fram tills där jag är nu, ett exempel var när min lärare frågade mig vad jag gjorde i morse och jag svarade väldigt sakligt att jag drack min TV.”
Vill du läsa mer om hennes äventyr kan du klicka här.
Mode i Japan
januari 26, 2009 kl. 10:03 e m | Publicerat i Uncategorized | 1 kommentarEtiketter: daikanayama, Ginza, Harajuku, Japan, japanskt mode, mode, Omotesando, Omotesando och Daikanyama, Shibuya
Självklart är japanskt mode stort, även utomlands. Mode i Japan brukar skölja över i resten av världen och då är redan den modestilen ute i Japan. Tokyo är modestanden som är ute med det allra senaste och det kan koncentreras till 5 områden i Tokyo: Shibuya, Ginza, Harajuku, Omotesando och Daikanyama.
Harajuku är stället för ungdomar som gillar att klä ut sig i speciella kläder och stilen kallas ”cosplay”
Ginza är en utav de dyraste gator som finns i världen och givetvis så trängs exklusiva butiker här längs gatan och modet är haute couture.
Shibuya är också ett ungdomsställe där man köper moderna kläder i byggnaden 109 som är väldigt känt och ligger alldeles vid den berömda Shibuya Crossing. Visste du att namnet 109 kommer från företaget Tokyu? 10=to 9=kyu. Tokyu Hands ligger ett stenkast från 109 i Shibuya.
YouTube – New Years 2009 in Shibuya Tokyo
januari 1, 2009 kl. 10:43 e m | Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentarEtiketter: Japan, Nyårsafton, Shibuya, Tokyo
Min Tokyo-resa
Entries och kommentarer feeds.
Japan 